I got issues
jag förstår inte, när jag. När jag borde le, letar jag istället efter tårar. Där solen skiner ser jag bara mörker, demoner och sorg. Jag vågar inte hoppas, för rädslan är allstäders närvarande. Jag vill så gärna, men det känns som om du stöter bort mig.
Du säger att du vill ha mig där, men samtidigt är du kall och avståndstagande. Du säger att du tycker om mig, men att det inte är positivt. Du kör efter mig som en biltjuv, bara för att stjäla en kyss, men ler inte ens åt min uppenbarelse några timmar senare.
Hur vill du göra? Vill du verkligen ha mig? Varför släpper du inte in mig? och varför är jag så osäker? Jag vet att jag är rädd för att såra dig, och jag är rädd för att skrämma dig, men allra mest är jag nog rädd för att förlora dig. Fast.. hellre nu än sedan.
Jag skulle nog klara av ett farväl idag, men att hålla dig kvar tills i morgon, att låta mig leva på hoppet, att fasta lite mer... och sedan vända mig ryggen och gå.... Jag vill inte ens ta reda på hur det skulle kännas.
Jag är intresserad av dig, jag vill ha dig!!!! Snälla välj mig.
Jag rikigt känner i hela kroppen hur patetisk och misslyckad jag är.Det bästa vore förståss att lägga sig ner och dö ifrån alltihopa. Att bara få lämmna av och låta världen klara sig själv. Jag försöker prata ut med honom nu. men jag vet inte hur det går. Vore verkligen bättre om jag hade styrkan att ta livet av mig nu istället för att plåga mig till oigenkänlighet. Varför kan jag inte ta livet av mig? jag kommer med dumma undanflykter hela tiden, men jag vet att det inte är där skon klämmer.
Men...inte i kväll. i morgon jobbar jag öppning, svårt att öppna om jag r medvetslös.
Egentligen är inte den här bloggen något mer än ett rop på hjälp. Men varför, sagan om mig kommer i alla fall inte ha ett lyckligt slut.
