Lina

mugg med mig till skolan. Det var väl intressant?

JAg har också ätit ostbollar till frulle och gjort en läxa. Då är det bara tio till kvar! Nej så illa är det inte, det bara känns som katastrof.

Jag, Stefan, Ingegerd och Kjell var på Big Comedy i Örebro i lördags, helt okej, jag höll på att börja gråta av skratt under sista akten även om dom innan varit lite mediokra.

Igår var vi hemma hos världens bästa B.E.N och sa grattis. Hon fick en annänanäs som hon ska ha i drinken på fredag då vi ska fira henne lite till. Skojj skojj!

Det har hänt mycket som egentligen borde bloggas om, men jag känner att nu är inte rätt tillfälle. Men det kommer. Jag ska bara trassla ut några knutar till.

Jag väntar för övrigt med spänning på ett blogginlägg som ska komma första maj. Jag vill ha både uncut och om du skulle ändra något, det ändrade... Jag vill ha dina tankar i orginal, men även se vad du menar när du fått tänka en stund. Vill du inte publicera båda så maila mig den ena..

nu ska jag dricka _mera_ kaffe..man kan ju tro att det skulle ta stopp någonstans men ICKE!

jag har så ont i magen. så ont. så grymt illamående. skolan staplar sig på hög. Känns som att det är en omöjlighet att göra sånt som är viktigt. Jag gör annat. Jag bloggar istället för att leva.

I heard you when you screamed about your final chapter...

jag satt och pratade med en väldigt kär vän igår. Vi pratade om klagomål, om att det nog är det värsta som finns. Jag argumenterade inte emot egentligen, försökte bara få honom att se deras sida av saken. Och hur jag försöker se det...

men efter det så har jag tänkt. Vad fan är det med människorna egentligen? Stackars mig jag har inga pengar, men jag tänker inte söka jobb, för jag trivs med att leva på sos. Jag tycker det är strålande att alla andra betalar för min sprit och mina cigg.

Stackars mig, jag fick bara 1900 i löneförhöjning, hur kan arbetsgivarna vara så snåla?

Stackars mig, jag har inget större problem än att jag klagar egentligen.

Blä. Det är så att jag kan må illa. Inget ont om dom som är sjuka eller av annan (av mig) godtagbar anledning inte kan skaffa jobb.

Inget ont om dom som faktiskt behöver en löneförhöjning, dom som förtjänar det och som är villiga att arbeta för det.

inget ont om dom som är efterblivna eller av annan liknande anledning inte är kapabla till något vettigt förutom att klaga. Förlåt, det där var elakt mot dom utvecklingsstörda.

Men egentligen. Det spelar ju faktiskt ingen roll. Jag sätter en ära i att klara mig själ, jag sätter en ära i att inte leva på soc och betala mina räkningar oavsett hur dåligt jag mår. Jag är villig att jobba hårt för min löneförhöjning, om jag inte förtjänar den, borde jag inte få den. Och jag gör faktiskt mer än att bara klaga. Jag förändrar mitt liv och försöker ta mig ur destruktiviteten.

Men trots det, så spelar det ingen roll. För alla får ha sin åsikt. Jag får tycka att människor är dryga och vidriga, och dom får tycka så om mig. Jag får se ner på dom som inte sköter sitt arbete, precis som dom får se ner på mig för att jag sköter mitt om dom vill. För det är väl det som sverige handlar om. Att allt tänkande är fritt.

Hur många av er har någonsin nyttjat den kompetens som sjuksköterskorna har?
Hur många av er känner någon som någon gång behövt det som sjuksköterskorna ger?


Jag tror att svaret är alla.

Under alla mina turer på sjukhus, så har det alltid varit en SSK som tar dom första uppgifterna, som prioriterar mig och mitt tillstånd och som sedan gör det läkaren ber henne att göra, EFTER att hon kontrollerat att hon får. För just det, det är inte bara så att dom kan göra vissa saker och gör det. Ta tillexempel varje gång en läkare tänker sätta in dig på en ny medicin, då är det sjuksköterskans uppgift att kontrollera att det går, att du inte blir värre. Samma sak är det med många olika behandlingar. Det är sjuksköterskan som pratar med dig, som förklarar för en lekman vad som är fel. Dom gånger jag åkt ambulans, vilka är det då som tagit hand om mig, om inte just sjuksköterskorna. Dom har säkert räddat mitt liv, och jag vet flera som vars liv dom faktiskt räddat. Inte läkaren eller sjukvårdsupplysningen utan sjuksköterskan på plats.

Tänker ni värdera mitt eller någon annans liv i pengar?

Tycker ni inte att dom förtjänar sin löneförhöjning så säger ni att mitt och alla människor där ute som någon gång varit riktigt illa ute, inte förtjänar att leva. För dom som räddade våra liv har inte gjort skäl för sina pengar.
 Har ni tänkt på det? Att när ni vägrar ta ställning, så värderar ni människoliv i pengar. Inte sjuksköterskornas, utan våra. Mitt liv, mina vänners liv, mina farföräldrars, mina syskons, mina syskonbarns, mina föräldrars, min sambos. Och så vidare i all oändlighet. Ni måste ta ställning. Tycker ni inte att dom förtjänar högre lön, så tala gärna om för mig varför.

annar, gå in på www.upproret.se och skriv under där det passar dig bäst. Sprid länken, sprid bloggen. Gör vad du kan för att visa syrrorna att vi står på deras sida.



Ibland får jag frågan varför jag vill bli SSK, svaret är enkelt. Jag vill rädda liv. För det är vad dom gör. Tycker du inte att det spelar roll?


Lina
fd. suicidal
usk- student
blivande:
SSK

har min Rattas

http://lenitatheone.blogg.se/images/rihannadontstopthemusicvf6_1204473908.jpg image10

Hon blev så fin, och ser ut nästan precis som på bilden!

För övrigt är bloggen på is