Vad gör du själv?
Jag blir så jäkla förbannad! Jag har så många exempel på klagande, dryga människor som inte gör någonting åt saken! Jag har en söt kompis som blir utsatt för det dagligen: Hon tog för snart ett år ann sig en stackars kräk med fyra ben. Att kalla honom hund skulle vara fel, för han var så knäpp. Han hade blivit utsatt för så mycket hemskheter i sitt korta lilla liv, ingen orkade ha kvar honom. Han hade bott i många olika familjer och blivit misshandlad i flera av dom. Så vad gör hon då? min fantastiska vän? Hon ger honom tid! Hon går in i projektet hund med ögonen öppna, en jävla massa kunskap och ett oändligt tålamod! Hon har gjort allt hon har kunnat för att ge den här hunden ett nytt, bra hem. Och vet ni vad? Hon har lyckats! Hon har gjort det som närmare tio personer innan henne misslyckats med! Hon gjorde den där saken till en hund, en hund som går ihop med andra hundar-hanar likväl som tikar, med katter och med barn. Hon släppte in honom i sin familj, han fick komma hem.....
Det är det sockersöta i den här historien. Det finns självklart en baksida av nämnda mynt. Nämligen hennes inskränkta, retarderade omgivning! Inser ni vilken tjänst hon gjort den hunden? Fattar ni inte att det inte har varit lätt för henne alla gånger? Bryr ni er om henne? Bryr ni er om djur? Om ni gjorde det skulle ni inte racka ner på henne! Om ni gjorde det så skulle ni stötta henne, uppmuntra henne och finnas där när hon behöver någon att luta sig mot. Man sitter inte på sitt feta mellansvenska arsle och klagar när man inte gör ett förbannat dugg själv! Det är inte okej! Jag har sedan länge revolterat mot det jävla dygdelagssamhället som vi lever i, jag är trött på det. Jag är inte lagom, jag är fantastisk. Min vän är inte bra, hon är bäst. Och jag är förbannat stolt över henne.
Jag hoppas av hela mitt väsen att hon säger åt er ordentligt nästa gång ni öppnar käften, annars finns jag där för att göra det åt henne. Era patetiska äckel! Bara för att ni haft en underbar uppväxt, leker lyckliga djur och köper friska, glada djur som folk slåss om så kan ni inte blunda på det här sättet. Stötta människan som tar hand om problemet som oansvariga puckon till människor skapar.
Och som alltid i det här programmet så kan min ilska appliceras på så många saker. Vi har redan nämt djurbiten. Vi har dom patetiska socfallen som klagar på att dom har dåligt med pengar, men som är för lata för att söka ett jobb. Vi har dom svaga utbrända människorna som inser att dom inte trivs på arbetsplatsen men som inte försöker byta och vi har dom mest tragiska av alla. Vi har dom vi kallar emo. Dom alternativa, dom som mår så förbannat dåligt. Dom som kan åka på festival, men inte plugga för dom har social fobi. Dom som vill bli något, men inte kan för en person har en gång varit elak mot dom. Dom som mår så jäkla dåligt men inte tar tag i problemet. Dom som ger sig själva motsägesfulla diagnoser, och tror att man på fullaste allvar är cool om man har randiga lemmar. Dom som överdoserar på 2 atarax och sen vitt och brett snackar om hur nära döden dom var. Det är dags att vakna upp, jag hyser ett personligt agg mot er, för ni förstör. Men inse också att det enda människor i er omgivning, och personalen på psysket gör är att skratta åt er bakom stängda dörrar. Vill ni reformera psykvården och få den hjälp "ni så desperat" behöver så räcker det inte med att sitta hemma och blogga om det på lunarstorm. Det räcker inte att skälla på sin psykdoktor. Mår ni så jäkla dåligt så finns det bara ett alternativ. Ni måste skrika så ni hörs och brinn där folk kan se er.
Du är för jäkla underbar, helt enkelt fantastiskt. Lagom? jag vet inte vad det betyder!KRAM
Visst är det störande med människor som parasiterar på andra - både emotionellt och monetärt. Hade en fundering om en grej bara... kan bara tala av egen erfarenhet när det kommer till att vara folkskygg. Kan det inte vara så att man utsätter sig för saker som man gillar, typ festival, för att lära sig att vara med människor runt sig när man väl kommer till en situation man egentligen inte tycker om, typ skolan eller vad som helst?
Så var det iaf för mig, iofs så har väl aldrig min skygghet varit något stort problem.
Men när det kommer till den ekonomiska biten kan jag inte annat än att hålla med, man är sin egen lyckas smed - är du inte nöjd med att du får lite pengar av soc? gör något åt det!
Samma sak gäller ju alla situationer i livet, är det något man inte är nöjd med så får man göra det man kan för att förändra det, men det är ju inte så lätt alla gånger. I en del fall så hittar ju man sin identitet genom att gnälla på saker som man inte tycker är om.
Marre:
Om socialisering sker i detta syfte så är det en form av självhjälp och det uppmuntrar jag, men borde man inte rimligtivs försöka utsätta sig för andra saker också då som ex jobb och skola, och inte bara vänta till den där festivalen en gång om året? Det är väl lite det jag inte förstår, jag inser ju att det är lättare att göra jobbiga saker om man verkligen vill, men varför försöker man inte mer på hemmaplan?
Nej, det är inte alltid lätt att ådstakomma förändringar, och ibland är det omöjligt, men då har man iaf gjort något. Man har försökt.
Jo, visst är det så att man borde utsätta sig för fler saker än bara den där festivalen en gång om året. Det gäller ju bara att hitta på saker man tycker om... som att ta en fika på stan. Jag menar... vem tycker INTE om kaffe och bullar egentligen?
