Ikväll leker vi emo.
Nåväl, jag ska försöka skriva lite seriöst och utlämnande istället för att prata om syskonkärlek. Kruxet är bara att jag inte känner mig så seriös och så utlämnande idag. Jag känner mig som om jag lider av en emotionellt instabil personlighetstörning. Med andra ord så snurrar allt fort, och allt går upp och ner. Det är svart och det är vitt, det är jobbigt och fantastiskt. Jesus Christ, att jag orkar?! Man skulle kunna fråga sig vilken sorts humor gudarna har när dom låter min hjärna hålla på så här. Jag blir helt slut bara av att tänka på vad den håller på med, själva hjärnan brinner nog vid det här laget.
Förstår ni vad jag menar? Jag sitter med lite ångest, men massa gläde, med lite sorg, med lite ilska med massa skratt och jag vet varken ut eller in. Det skulle kunna vara så att jag bara är lite rädd och nervös...
Jag tror att det är så, men i alla fall så känner jag mig lite som deppig-otrogetsvin-rnb idag. Därför har jag lyssnat på både Beyoncé-if i was a boy och Rhianna- take a bow. Kvällen fortsätter med mera sliskig musik men lika mycket av den där sorten som får friska människor att hoppa framför tåg. Ja, ni gissade rätt The Perishers for the win.
Men vet ni, det är helt okej i alla fall. Det är kanske så här det känns att vara frisk. Att man känner att det är lite knasigt i kroppen, men det är inte hela världen. Det är mycket som händer nu, det skulle kunna förklara det som jag inte vill kalla för ångest. Jag är inte på topp ikväll, och det är nog mest det. Jag har på något sätt vant mig. Jag mår inte alltid bäst, men jag mår oförskämmt bra mesta tiden och det är helt fantastiskt. Jag ska fortsätta att läsa den roligaste bloggen på länge (yepp, Im a stalker, call the cops) och deppa till min emo musik. Ni vet det sköna i att skratta och gråta samtidigt.
.... Eller så är det helt enkelt så att jag finally märkt av hösten, jag undrar om det är lönnlöv på väg? Jag gillar verkligen inte lönnlöv, känslan är beroendeframkallande och jag brukar alltid vilja gå i ehhm... idé. Just nu är jag förväntasfull inför det mesta, inför i morgon, inför livet. Samtidigt som jag är livrädd för lönnlöv.
Damn. Jag hatar verkligen lönnlöv.
Vi märker alla av hösten, mitt hjärta. Och det är inte så konstigt då både ditt och mitt liv har dom senaste minst tio året färgats svarta av just den årstiden. Men vet du? I år är det inte samma nattsvarta sken som förut. I år har vi någonting att jobba mot som kanske kan hålla oss ifrån helvetet. Även om det bara är ljust tre dagar i månaden för våra själar, så är det fortfarande ljust just då. Och det är mer än vi har haft tidigare år.
Och som alltid, jag är aldrig långt bort även om de känns så. Jag är närmare än du tror. Och vi kan fixa det här. För vi är starkare, bättre och snyggare (!) än alla andra. Vi förtjänar fan ljus efter alla lönnlöv som sargat oss. Lönnlöven kommer säket falla även i år, men vi behöver inte bry oss längre. Låt någon annan oroa sig för lönnlöven. Vi är, speciellt i år, så mycket mer än lönnlöv, kartor och skimmer. Vi är ju för fan bäst!
ringde dej idag! inget svar ju =(( kraaaam saknar dej!!!
(Ojdå, är de de där som kallas trycka-på-enter-för-fort?)
Sånt som händer!
[KÄRLEK]
(btw, har posten kommit??)
