Lina

det finns skulder som bara kan betalas på ett sätt. jag tycker att du borde veta det, det finns skulder du bara kan betala med eget liv. vad gör man när läget är så?

jag dricker kallt kaffe och önskar att jag fick röka inomhus, jag äter en kall morot  och tittar på hösten. utanfr fönstret där jag sitter finns det två ståtliga rönnbärsträd och jag tror jag ska byta ut ordet lönnlöv mot rönnlöv. både för att det låter annorlunda men också för att rönnlöven ser mer blödande ut. dom är rödare och det känns passande.

jag hatar galenskap, både min egna och andras. jag hatar självföraktet som bor innanför mitt skallben. jag hatar skakningarna som tar över min kropp. jag hatar din galenskap också, och alla andras. för galen, det är vad världen är.

du är galen som tror att ett förlåt kan laga någonting, att ett förlåt skulle betyda något.
du är galen som tror att jag kommer att vara galen med dig
du är galen som agerar på ett visst sätt
du är galen om du inte bryr dig.
galna, ni är fan galna allihopa!

jag däremot, jag gillar droger. nikotin, koffein, efedrin, kodein, morfin. inte så att jag knarkar, bara så att jag önskar att jag gjorde det. jag saknar tiden när jag hänge på vissa forum, peppade och blev peppad. kaffe, efedrin och nikotin. jag skulle ha viljat se mig i en spegel då.

men men, jag behöver inga droger och jag har mediciner mot min galenskap. jag och mia flyttar till storstan så fort vi får napp på en lägenhet. hon och jag på nya vilda äventyr. vi har pratat om det, godbiten och jag. om våra balongkvällar. vi kommer sitta där med kaffe, ciggaretter och gitarrer. vi är på väg någonstans. ett äventyr även om det för mig också betyder att komma hem.

hem. jag smakar på ordet och ler. hem. hem, hemma med familjen och  ylva. hon får stå för sig själv för hon är mer än familj. det är helt otroligt vad jag älskar henne och hennes familj. vi har den perfekta relationen. hon är min biologiska syster och min bästa vän. jag tror knappast att det var vad hon anade när vi var små och jag var förjävlig. att vi skulle ha den här kontakten idag. när jag smög mig in på hennes rum och spelade tv-spel fast jag inte fick, när jag snodde hennes dyra ansiktsmasker och allt annat jag hittade på, och jag lovar att det inte var lite.
Jag undrar om jag förvirrar henne när jag hela tiden släpar med mig nya vänner till henne, men jag kan inte rå för det. jag vill dela med mig av hela världen till henne. och jag vill visa henne för alla. för du ylva, du är som en saga för bra för att vara sann.

jag kommer hela tiden på mig med att fortsätta att titta ut på hösten. och önskar att det inte blev vinter. som i låten, jag vill inte vara din vinter eller någons ursäkt att gråta. men det som sker sker av en anledning. allt som har lett fram hit har skett av en anledning, även om jag skiter i vilken det är. och någonstans måste man sätta stopp. jag gör det här och för länge sen. jag förstår om det beslutet inte tas emot väl, men jag tänker inte vara en dörmatta i en värld av stövlar. det är dags att börja leva igen. cos love dosent hurt, so i know im not faling in love, im just faling to pieces.

när man agerar vet man som vuxen alltid vilka insatser man spelar med. snackar man skit om en vän, kan den vännen lämna en, är man otrogen kanske förhållandet spricker, mördar man någon kan man hamna i fängelse. man satsar, spelar och hoppas på att vinna utan förlusten. men ibland behöver man kanske upplysas om att verkligheten kommer ifatt dig. i verkligheten kan man sällan äta kakan och ha den kvar. och jag försöker att leva i verligheten. för allas skull så måste jag lämna. det gagnar även dig. snälla förstå det, snälla släpp mig. låt mig få lära mig hur det är att stå på egna ben. jag behöver det

jag behöver...överleva.