0801081219
jag har börjat skolan idag igen.. det var hemskt!!
usch jag tycker verkligen inte om människor, jag funderar allvarligt på att hoppa på distansstudierna istället, så jag slipper alla hemska äckliga grupparbeten med vidriga människor!!
ja, jag vet att det inte är sunt att alltid vilja vara bäst, och jag jobbar på det. Men jag tycker det är otroligt dålig stil att försöka rida gratis på min kunskapsvåg. Jag är bra på det vi gör för att jag studerar mycket och hårt. vilka av er läste ens hela böckerna förra terminen? jag läste ut alla första dagen. i år blir det nog inte lika lätt, men jag har säkert läst igenom alla böcker innan veckan är slut.
jag kommer alltid förberedd till lektionerna, har pluggat inför proven och lyssnar och antecknar på lektionerna. om ni inte gör något av det, när ni, kära klasskamrater, inte ens försöker, hur kan ni anse er ha rätt att dra nytta av mitt arbete?!? jag förstår verkligen inte...
"Man vill bli älskad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad.
Man vill inviga människorna i någon slags känsla.
Själen ryser för tomrummeet och vill kontakt ha till vad pris som helst"
- Ur Doktor Glas, 1912. Av: Hjalmar Söderberg
fråga mig inte. jag hittade citatet i omvårdnadsboken, och gillade det. det får mig att tänka efter och känna. Jag har aldrig varit så lugn som jag är nu, så rofylld och säker. Men jag har heller aldrig känt mig säker på andras känslor för mig, det är först nu jag förstår vad folk har pratat om hela mitt liv. Jag gillar känslan av att vara älskad, den får mig att må bra. Men jag var nog som Hjalmar säger att man är, när jag var lite mindre... Dom som inte gillade mig kunde jag alltid slå på käften. Det där tog ju ända med förskräckelse när depressioner och sjukdommar gjorde sig gällande. När jag var så upptagen med att avsky och förakta mig själv att andras känslor för mig inte spelade någon roll. Men det var en lögn. Självklart spelar andras känslor roll, men på ett annat sätt än vad ett barn kanske tror. Det är inte bara dina egna känslor som är viktiga, även om många försöker tala för det. Tänk efter, visst är det så att även om många personer säger en sak, så behöver det inte vara så.
och så är det. Livet menar jag. Bara för att du tycker att livet leker, så behöver inte jag känna det. Och även om det finns tusentals människor i Sverige som tycker att livet suger rätt hårt, så har du faktiskt all rätt i hela världen att le och vara glad. Man måste inte vara som alla andra, eller andra överhuvudtaget. Det underlättar bara lite i kontaktsökandet :P
Bara man trivs, så löser sig nog det mesta.
...och det gör jag. Trivs alltså. Livet nu, är precis sådär underbart som det kan vara. jag bor med mannen jag älskar, jag läser med framgång dom kurser jag vill läsa, förhoppningsvis har jag inom 5 år det yrke jag vill ha, jag bor i en lägenhet jag tycker om, med massa djur som är söta, livet är som bäst när det bara är. När jag och Stefan åker på en mer eller mindre onödig utflykt, och bara sitter och håller handen, då lever jag.
usch jag tycker verkligen inte om människor, jag funderar allvarligt på att hoppa på distansstudierna istället, så jag slipper alla hemska äckliga grupparbeten med vidriga människor!!
ja, jag vet att det inte är sunt att alltid vilja vara bäst, och jag jobbar på det. Men jag tycker det är otroligt dålig stil att försöka rida gratis på min kunskapsvåg. Jag är bra på det vi gör för att jag studerar mycket och hårt. vilka av er läste ens hela böckerna förra terminen? jag läste ut alla första dagen. i år blir det nog inte lika lätt, men jag har säkert läst igenom alla böcker innan veckan är slut.
jag kommer alltid förberedd till lektionerna, har pluggat inför proven och lyssnar och antecknar på lektionerna. om ni inte gör något av det, när ni, kära klasskamrater, inte ens försöker, hur kan ni anse er ha rätt att dra nytta av mitt arbete?!? jag förstår verkligen inte...
"Man vill bli älskad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad.
Man vill inviga människorna i någon slags känsla.
Själen ryser för tomrummeet och vill kontakt ha till vad pris som helst"
- Ur Doktor Glas, 1912. Av: Hjalmar Söderberg
fråga mig inte. jag hittade citatet i omvårdnadsboken, och gillade det. det får mig att tänka efter och känna. Jag har aldrig varit så lugn som jag är nu, så rofylld och säker. Men jag har heller aldrig känt mig säker på andras känslor för mig, det är först nu jag förstår vad folk har pratat om hela mitt liv. Jag gillar känslan av att vara älskad, den får mig att må bra. Men jag var nog som Hjalmar säger att man är, när jag var lite mindre... Dom som inte gillade mig kunde jag alltid slå på käften. Det där tog ju ända med förskräckelse när depressioner och sjukdommar gjorde sig gällande. När jag var så upptagen med att avsky och förakta mig själv att andras känslor för mig inte spelade någon roll. Men det var en lögn. Självklart spelar andras känslor roll, men på ett annat sätt än vad ett barn kanske tror. Det är inte bara dina egna känslor som är viktiga, även om många försöker tala för det. Tänk efter, visst är det så att även om många personer säger en sak, så behöver det inte vara så.
och så är det. Livet menar jag. Bara för att du tycker att livet leker, så behöver inte jag känna det. Och även om det finns tusentals människor i Sverige som tycker att livet suger rätt hårt, så har du faktiskt all rätt i hela världen att le och vara glad. Man måste inte vara som alla andra, eller andra överhuvudtaget. Det underlättar bara lite i kontaktsökandet :P
Bara man trivs, så löser sig nog det mesta.
...och det gör jag. Trivs alltså. Livet nu, är precis sådär underbart som det kan vara. jag bor med mannen jag älskar, jag läser med framgång dom kurser jag vill läsa, förhoppningsvis har jag inom 5 år det yrke jag vill ha, jag bor i en lägenhet jag tycker om, med massa djur som är söta, livet är som bäst när det bara är. När jag och Stefan åker på en mer eller mindre onödig utflykt, och bara sitter och håller handen, då lever jag.
Kommentarer
Trackback
