Lina

Jag är en ganska osäker människa, och ger inte löften som jag inte vet om jag kan hålla. Eller jag försöker i alla fall. det är upp till andra, läs dig, att bedöma hur väl jag lyckas.

men några saker vet jag:
det ska vara du och jag
blir det du och jag igen så blir det bättre än någonsin
jag kommer inte låta en känslostorm styra igen. Aldrig!
det är meningen att det ska vara vi, du låter mig veta att jag lever, i varje fiber.
jag är beredd att försaka så mycket. Jag har börjat fundera, men vet inte vad som skulle vara rätt eller fel. tror en diskussion kan vara till hjälp.
vår framtid, vår lägenhet, vårt liv. det är meningen.

jag lovar:
* att inte göra något liknande igen
* att tänka ordentligt innan jag säger saker
* att varje dag, tala om hur mycket du betyder för mig, och vilken skillnad du gör
* att visa mer uppskattning för dom bra saker du gör, och det faktum att du är du
* att lugnt och sansat försöka förklara problem eller tankegångar jag har innan det blir till stora saker
* att visa den säkerhet jag känner på ett, om det krävs, övertydligt sätt
* att jobba på min självkänsla och min person, för att inte låta den jag är stå i vägen för oss. meningen är att vi ska växa samman och bli ett, att våra olikheter ska stärka oss, inte splittra.

jag vet vad jag känner nu, jag vet vad jag kommer känna i morgon, den morgondagen som jag vill dela med dig. jag vet att jag vill att det ska vara vi, nu på en gång, i morgon och i framtiden.

det var ett misstag, jag ångrar mig! ett jävla misstag.. det spolierade så mycket, och det var inte meningen. jag ångrade mig snabbt, jag ångrade mig på en gång. men är så jävla trög, envis och känslosam.  jag vill vara med dig, och jag kan inte säga det tillräckligt ofta eller tillräckligt mycket.

Jag älskar dig Stefan.