Lina

tragedi är när jag skär mig i fingret
komedi är när du faller ner i en avloppsbrunn och dör.

svält, hiv, misshandel, korruption, traffiking, närstående, mord, diktatur, nazister, våldtäckter. död.

hela världen vilar på någons axlar.

världen kanske inte ändrar på dig, men du kan förändra världen.

mår du dåligt över att du inte behandlar andra som du själv vill bli behandlad? gråter du dig till söms?

minn du sagorna?
sagorna om hur livet borde vara?
sagorna om livet vi inte fick?
sagorna som tröstade mig till söms, när jag märkte mina lår för varje sms?
minns du lögnerna du sådde, likt ogräs i min själ?
minns du sveken du lät mig tro på?
minns du när du gjorde mitt liv svårare att leva?
för att jag insåg att de normala lever livet som för mig alltid verkar utom räckhåll?
minns du när ett sms ändrade allt jag sa och stod för?
när några ord bröt ner mig till en spillra av mitt forna jag?

kanske är det så att jag har starkast ryggrad. men good is never good enough.

hur det än är så är jag fortfarande här.

MorF med bordelinepersonlighet och schitzoaffektiva psykoser.
Lina med panikångest, en fobisk personlighet och social fobi.
Linita med deppressionen som får natten att närma sig för fort.

en emotionellt instabil personlighet, beskrivningen har aldrig varit mer träffande.

det luktar brandrök, det kryper och jag hör att dom närmar sig.

jag vill inte längre bort, jag vill inte längre alls.

borta är försent. borta är tiden då ord kunde laga konsekvenser av handling. borta är känslan av att jag fixar det.
borta är överlevnadsinstinken.

jag är en grym USK, jag skulle bli en jävligt skillad SSK med en intressant och eftertraktad specialitet. borta är livet. på alla plan.

alla säger att dom menar väl, att det finns en mening till allt. men att vända andra kinden till gjorde bara att jag blev blåslagen på flera ställen.

jag önskar att nog kunde räcka till. att jag trodde på lögnerna jag uttalade. men vi är tillbaka till ground zero. allt är bara död, kaos, förödelse och meningslöst hat. hon som alltid är mer svart än vit kommer inte att låta er att vinna, och jag vet att henne kan jag i alla fall lita på. jag förutspår det värsta, och hitills har jag tyvärr inte blivit besviken.

en dag till av inskränkta idioter, ett samtal till från en vän som sviker, en rast till instängd med rakblad och tabletter, en enda dag av sorg..

livet. på alla plan. som någon sa en gång. egentligen menar jag väl. jag kan bara inte uttrycka det.

stefan kom hem. jag behöver dig nu

en enda sekund av verkligheten när jag inte kan kontrollera den, och jag är i alla fall värre än det verkar.

imovane säger att det är dags att sova, och att man inte ska blogga när man inte kan stava.

jag säger att jag ska duscha och önska att jag kunde ta mig upp till skolan med en hel ask i systemet.



Til everything burns
While everyone screams
Burning their lies
Burning my dreams
All of this hate
And all of this pain
I’ll burn it all down
As my anger reigns