Vad blev du?
Jag tror att alla förutom jag skulle vara nöjda, jag kräver ständigt mer, helt utan att kunna klandra mig själv, samtidgt som jag är medveten om att jag faktiskt förstör. Ständigt arg, alltid sviken, ofta besviken. På mig, på andra, på livet. Så hatisk och full av förakt. Ständigt dessa svarta chaotiska känslor som förtär allt som skulle kunna betyda ljus. Ljus som jag borde vårda då jag faktiskt bara har det till låns. Ljus som sällan syns för att jag och alla andra bara förstör, för oss själva för varandra, för våra barn, för framtiden. Jag har allt, samtidigt som ingenting. Jag har sambo, han säger att han älskar mig och att hans djur är mina, vår lägenhet, flera jobb, många vänner och bekanta som jag faktiskt trivs med och flera bra och ha personer som duger när man inte har något bättre för sig. Jag har dom högsta betygen i allt som går att få, en familj som är här snabbt när det gäller, världens bästa extrafamilj, massa barn som nästan är mina... Jag har så mycket. Men ibland, dagar som dessa, så undrar jag hur det gick till?
Varför ligger jag i så fall här och gråter, varför svarar jag att det är okej när någon frågar, varför längtar jag efter stål, tabletter och alkohol, varför blir jag i så fall inspirerad av tragik?
Jag är så mycket mer än så många andra, jag är en bra vän åt alla mina vänner. Åt alla som jag faktiskt bryr mig om så ger jag allt, jag gör inte dåligt ifrån mig på mina jobb, jag har erbjudanden om praktik på ambulansen om jag bara lyckas övertyga skolan om att ge mig ett undantag. Jag har allt som andra suktar efter, jag missbrukar inte längre, behöver inte karatefyllor, har så mycket pengar att vi trots att vi är studenter kan lägga massa på sparande. Jag är smart, beläst och intelligen. Enligt alla andra. Men vad är jag?
Allt det här är ju vad jag har, det säger inget om vem jag är. Det är jag på papper men det säger ingenting om livet. Inget, aldrig någonsin.
DU är min vän som finns för mig, DU är en vän som finns i alla lägen, DU mer än vad du tror, DU behöver inte någon som berättar hur bra du är för innerst inne vet du att du duger, du ser de bara inte alla gånger, men ring till mig så ska ja berätta vem du är. Du är e tjej som inte ger upp när du brinner för de. Du avskydde skolan många gånger, men du gav dig inte, du kämpade för att innerst inne ville du plugga, och få tillbaka känslan av att du tycker om att plugga. Du kom inte överäns med lärarna alla gånger men även dom visste att du är värd högsta betyg, för du la ner så mycket energie och tid.
Jag behöver inget papper som bevisar vem du är eller ett papper som visar vad du får för betyg, För mig, i mina ögon, är du 100% vän. Du finns, du lyssnar, du förstår, jag behöver dig, du behöver mig, jag tycker om dig, du får mig å skratta, jag vill krama dig när ja ser dig.
Jag älskar dig vännen.
[KÄRLEK]
