juldagen 0919

ett tag verkade det jobbigt. svek gör ont ni vet...jag kanske borde säga att det inte var s som svek, jag vet att det kan låta så när jag skriver. han sviker inte. jag borde lära mig det. men jag är lite(mycket) rädd och osäker, och så övertygad om min egen otillräcklhet att jag när andra sviker inte förstår att han inte lämnar mig.

men det löste sig, vi löste det, jag och Stefan. och vet ni? Julen  blev underbar! Jag och stefan myste hos marie och örjan, och vet ni? När stefan satt med baby C i knät så log han och lekte han med henne. oavsett vad han säger, så tror jag inte att han tycker barn är så hemska som han fösöker göra sken av. Vi fick massa roliga och bra att haiga saker till vårt hem, och lite egna prylar också. jag gillar den där familjen ^^.

efter obligatorisk hitlerKalle och diktator Musse var det snart dags att åka hem. väl hemma kom han på att han ville bjuda in sina föräldrar på glögg. så sagt och gjort. Kjell och Ingegerd kom över på glögg, film och tillbehör. massa trevligt det också. den roligaste presenten kom från stefan, men vi har inte lyckats få den att funka ännu...

juldagen, oj, vad gjorde vi då?....

just det: jag och Stefan var/ blev hembjudna till hans föräldrar för att äta gott och träffa Håkan och Helena som förövrigt gifte sig i Mexico när dom var där. Stort grattis! tydligen är jag den första flickvännen på länge som varit där, och han har inte firat jul med många heller. det lagade mycket, att höra honom säga det...

ofta känner jag mig som en rätt rutten flickvän som då och då blir psyk, och behöver bevis för att han faktiskt vill vara med mig... och att det inte är så som andra vill få mig att tro.

på tal om andra, så förstår jag inte. jag förstår verkligen inte hur människor kan bete sig som dom gör. jag tänker på alla och envar och en person i synnerhet. Vad är det som får vissa människor att tro att dom har rätt att leka med alla andra? Vad är det som gör att alla runt omkring den personen tillåter det. okej, inte alla, det medges. men bra många. Varför är vi så blinda för våra egna och våra närmastes fel och brister.


oj. det är så mycket som jag skulle vilja skriva. men det går inte mer. julen och dagarna därpå har i alla fall varit toppen!!! jag klarar bara inte av att skriva om det just nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0