0754

så enkelt,
att gömma sig bakom en diagnos.
"Hej jag heter Lina och jag är borderline. Därför binder jag människor till mig och klarar sedan inte av att lämna dom" Det står så i beskrivningen av min diagnos, då är det så. punkt. Så jävla enkelt att skylla allt på att jag är störd. Jag sover inte på nätterna för jag har psykoser, när sanningen är att det inte är konstigt att jag hamnar i gränspsykosernas värld om jag slarvar med medicinen och inte sover som jag ska.
så enkelt att gömma mig bakom mina diagnoser och säga att jag skulle ha det mycket bättre utan dom.'
när egentligen så vore jag ingenting alls.


för er som undrar så kom betygen idag:
Arbetsmiljö och säkerhet     MVG             50p
Medicinsk Grundkurs            MVG             100p
Vård och omsorgsarbete      MVG            200p
Människan socialt och kulturellt   MVG   100p

Men ingen blir väl förvånad? Jag som är så smart och duktig och som alltid vill vara bäst. haha en riktig tävlingsmänniska. Det visste väl ni hela tiden?

Kul. Verkligen. Jag känner mig som ett allt större pucko varje dag. numera klarar jag knappt plus och minus, gånger är inte att tänka på, jag fattar ingenting längre, ingenting av någonting. Att jag skjuter nästan allt annat åt sidan för att plugga, och struntar i att äta, för jag ska bara......
skiter i att sova, det kan jag göra när uppgiften är klar.....
att jag går sönder, det är det ingen som ser.
och att allt mindre spelar någon roll
är det heller ingen som ser.

men eftersom hela jag är så jävla fake, så löser vi det i alla fall
nu har jag lektion, dags att skutta iväg och le. le och var glad. le och var glad. Bara lite till, biter jag ihop så klarar jag det. le och var glad. så ingen ananar någonting



egentligen är allt bara ett enda stort rop på hjälp

Kommentarer
Postat av: Marie

Du vet vart jag finns. Jag har sträckt ut handen.
Man måste inte le jämt. Jag försökte när min pappa dog första terminen på högskolan. Helt plötsligt stod det en vägg där och den kraschade jag mot.
Förr eller senare måste man gråta.
Hur som helst... du vet vart jag finns.

2008-01-15 @ 12:29:34
Postat av: lenita

lina min lilla söta vän....rop på hjälp...vad för slags hjälp....

2008-01-16 @ 19:55:15

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0