rubrik?
Fy fan vad dumt. Varför itne bara förstå? Vad är det som gör att jag inte sett saker som varit uppenbara hela tiden? Att jag genom att vara rädd för saker skapat mina rädslor. Att jag möjliggjort för dom att finnas. och utan mina handlingar skulle dom inte finnas. Att jag inte har något att vara rädd för, att det värsta redan har hänt. Om jag genom att försöka kompromissa istället för att ta honom på orden, faktiskt har handlat tankelöst. Jag kunde ha gjort det, jag kunde ha tänkt annorlunda, Men jag gjorde det inte. Varför?
Han skrev att man själv skapar sina möjligheter, jag tänker ta honom på orden. Det räcker nog inte med att göra det jag inte gjort, han förtjänar mer än så. Men det är en början, och vafan, vad finns det att vara rädd för? Någonstans inom mig så har jag förvisso någon som varnar, men vafan. Om jag försöker och misslyckad, då är det väl bara att ställa sig upp igen och borsta av knäna. Knacka på hans dörr och säga hej, jag försökte men ramlade på vägen, vill du hjälpa mig upp?
Han fick mig verkligen att förstå, jag tror han nästan fick prata bäbisspråk ibland:P men det var det värt hoppas jag, jag menar jag förstår ju.
Jag tror. Med tro kommer man långt. Tro räcker för mig. Just nu. Jag tror på honom, på mig. På oss. Jag skulle inte vara så jäkla skum med honom om han inte var så jäkla speciell. Om han inte fick mig att känna så många känslor jag inte visste att jag hade. han är bra. Han gör bra saker. Han gör bra saker med mig.
S. jag tycker om dig. så otroligt mycket.
Jag skulle vilja skriva att han inte anar hur mkt, men det kanske han gör, kanske därför som vi överhuvudtaget fortfarande pratar med varandra. Han hade inte behövt. Men han har stannat, och jag är tacksam.
