Lina

Känn dig skyldig. För vad gör just du för dina vänner? Vad gör du, du som kallar dig vän för dom du säger dig älska? Känn dig skyldig, för ni är få som är förmer än andra. Känn dig skyldig, för du gör inte allt du kan.

Jag pratar inte om mig, för mig har hoppet varit ute länge. Jag är förundrad och förvånad över att ni inte släppt taget, trots att jag bett er. Jag är tacksam för att jag har er i min närhet, och jag ska tala om för Gud när jag möter honom att ni är sanna änglar, att ni om några förtjänar en plats i paradiset.

Jag talar om er, och era inbördes relationer. Vet ni vad som krävs för att putta en människa utför kanten? Vet ni om att det inte ens behövs en vindpust om människan är trasig? Vet ni om att det räcker med ekot av ett fallande löv för att få en människa utan hopp att falla för evigt? Om ni inte visste, så lita på att det jag säger är sant.

Förstår ni inte att ni skräms? Ni kallar er sanna vänner, men pratar skit om varandra. Istället för att hylla era olikheter så använder ni dom emot varandra. Jag var inte mycket bättre, men jag tror jag insåg det i tid. Jag hade bara redan gett upp, och inte ens vetskapen om att jag kunde förändra världen fick mig att orka stanna.

Jag ber er att inte yttra några hårda ord, inte mot varandra. Trösta och hjälp istället, och försök att förlåta mig för mitt självmord. Slut er samman och protestera. Protestera mot era handlingar och er egen trångsynthet, och vägra förlora ytterligare en vän.

Har ni öppnat era ögon för det som händer runt omkring? Har ni insett hur svårt livet kan vara? Om så är fallet, varför beter ni er som ni gör. Titta på mina närmaste vänner, dom sitter i raderna längst fram. Jag är ledsen över att behöva meddela att det är dom ni försummat. Det är dom ni fortsätter att försumma. För mig har dom här personerna alltid gett allt dom kan. Och jag är tacksam. Men vad gör ni? Vad gör ni för att förhindra ytterligare sorg? Vet ni hur många trasiga själar det sitter i den här kyrkan? Vet ni om hur många här som inte vill leva? Bryr ni er?

Vad är det som gör att ni inte kan stanna upp och säga. - Hej kompis, jag vet att vi inte alltid varit vänner, men du har betytt och jag vill betyda för dig. Kan vi försöka igen? Sluta bråka. Sluta hata och sluta prata. Ingen här inne har rätt att kalla sig sann vän, om dom inte kan lägga meningsskiljaktigheter bakom sig. Man felar alltid och man felar mot alla. Som sann vän så ska man kunna förlåta sådant.

Mia, Andrea, Ylva, Marre, Lenita och Frida skall vara hedersgäster. Det är dom jag pratat om när jag talat om sanna vänner. Dom har alltid funnits, och jag lider med er andra som inte har era egna änglar. Vänner som kan förlåta, och vänner som ger allt.

Mamma, pappa, Carina, Johan, Kim, Christian, Emil, Hasse. Mina familjer. Jag var så lyckligt lottad att jag hade två. Oräkneligt är det antal då ni lyft upp mig. Ni har alltid älskat mig mest, när jag förtjänat det minst. Jag är tacksam

Stefan. -------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------. Förstår du nu att jag menade vartenda ord?

Kan ni förstå att jag var sjuk? Jag har länge lidit av en dödlig sjukdom, jag har slagit med varje uns av min styrka. Och jag har lagt mig ner och väntat på befrielsen. Jag upptäckte att jag inte på något sätt kan vinna, och valde då att kämpa för att få dö på mina villkor.

Kan ni förstå att det inte var ert fel, och att det inte fanns mer ni kunde ha gjort? Förstår ni att felet legat hos mig? Livet har för mig i många fall varit alldeles för svårt, och jag gav upp för länge sen. Jag tror att min sista tid har varit lånad, och jag har levt på er kärlek.

Hata inte mig för mitt val, klandra absolut inte er själva. Gå istället samman och vägra acceptera ett samhälle som dagens. Ett samhälle där folk är ensamma i sin sorg, ett samhälle där man inte alltid kan få hjälp även om man ber om det. Vägra acceptera fler självmord. Älska varandra och försök att lära er istället. Ge inte upp, kämpa istället. Lev för mig dom dagar ni inte orkar själva. Blir det för mörkt, så kom ihåg att jag leder er. Jag kommer vara ljuset i tunneln när det är slut och jag kommer att vara ljuset som lyser när allt annat är mörkt. Jag älskar er, jag är ledsen att det inte räckte. Jag gav upp för många år sedan och har försökt leva för att ni älskade mig. Tro inget annat än att jag verkligen har försökt, jag var bara för svag.

Stå ej vid min gav och gråt, försök förstå att livet blev för svårt.

Fråga er ej varför detta har hänt, försök att förstå att känna vad jag känt.

Säg aldrig någonsin att jag skulle ha tagit er med, försök att förstå hur mycket jag led.

Var ej besvikna på grund av mitt val, förstå att jag led helvetets alla kval.

Uttala ej era hårda ord, försök att förstå och förlåt mig mitt självmord.

---

där har vi mitt humör. en äckel dag med spyor och plugg. ibland är det bara för gulligt.

men jag fortsätter att le och svara att allt är bra, när någon icke invigd frågar.

oroa sig inte. jag ska fortsätta att plugga några timmar till, pappershögen är borta. sen säng

natt