Självsvält
jag kan nästan känna det, hur fettet smälter bort från kroppen, vill bli av med mina vader och lår.. och sjävklart valkarna på magen! När jag är klar kommer höftbenen bestämma storleken på byxorna och revbenen på tröjorna. Jag älskar ben! Nyckelben tex. finns det något vackrare, och höftben är nog det sexigaste som finns, kille som tjej.
Vill du förföra mig? Ta på dig en tröja där jag kan skymta dina nyckelben, gärna en halvtajt så jag kan se ryggraden när du vänder dig om, blotta halsen och visa mig senorna.... haka fast tummarna i byxlinningen och "råka" dra ner byxorna så att dom vilar på höftbenens högsta punkt... där har du mig
Vet ni, jag har trott att jag har varit frisk under dom två åren som jag inte skar mig själv, men det var fel. Jag svalt, tränade, stressade och sov lite.... i mina kombinationer var det precis lika farligt som om jag hade råkat skära av en pulsåder. Tokigt.
Jag kommer ge upp dig, du inser det va? jag kan inte vara mig själv med dig, för jag kan inte förstå att det är mig du vill ha... Du tycker jag är dryg, och det stämmer.. men du är elak och oförstående...Jag kommer att överleva utan dig, det har du sett till... Jag hoppas att du får det svårare utan mig.
Om jag ska dö som tonåring har jag knappt en månad på mig...Ska nog dricka alkohol på lördag, och svälja mina tabletter.... måste bara komma ihåg det också... Det är sorgligt, när jag känner för att dö.. har jag inte saker tillgängliga... när jag planerar in det mår jag oftast bättre och glömmer således bort det.
Nåväl.. Jag ska nog ta med mig datorn till sängen, titta på en film och sommna till ljudet av min tomma mage.
Hej!
Jag vill bara säga att jag blev riktigt rörd av att läsa din blogg! Jag känner igen mig precis! Önskan av att vara smal finns i mina tankar alltid. Ändå kan jag oftast inte motstå godis, glass och kakor.
Vill väga 49 kg för då ligger jag på smal enligt BMI. Det är så otroligt jobbigt att alltid behöva tänka på vikten!
Jag brukar berätta om en tjej som jag ser springa och som ser väldigt anorektisk ut. Jag säger att det är hemskt och att hon hade behövt hjälp. Innerst inne känner jag avund! Jag vill vara lika smal. Hatar mig själv för att jag inte når min målvikt. Har fastnat på 57 kg nu i evighet och de dagar då jag till och med gått upp vill jag bara ta livet av mig!
Det är så frustrerande och längtan att bara få lämna allt växer allt starkare...
