att förstå
Jag trodde du förstod, hur jag är och hur jag fungerar. Jag trodde du förstod att jag lätt blir sårad av dina komentarer.Jag trodde du förstod att när det är svart ska jag inte vara själv. jag trodde du förstod att du bara behövde be så kommer jag. Jag trodde du förstod att jag har trasiga vänner, jag trodde du förstod att jag måste dela min tid mellan dom som behöver mig. jag kan inte säga att jag är ledsen för igår, för jag slocknade hos andrea, jag tror att det var bra.
Jag spydde igår, jag hade ätit mat och kännde mig äcklig. När fler möra tankar kom krypandes så dödade jag dom med mina rosa och en sovis.sist jag var ensam när alt blev mörkt, var jag medvetslös i fyra dagar. det är inte en bra lösning.
Men du förstår inte, för du verkar inte vilja lyssna. Du är så upptagen med att hålla alla bevis emot mig. Men det är ok, jag brukar vara ledsen, att ha fler saker att deppa över är inte förvånande. jag är van. det är ingen fara, jag kommer bara att gå sönder lite till. Kanske inte mycket, bara en bit varje dag, det är lugnt jag överlever, det är långt kvar tills någon lyckats släcka den lilla glöd som finns kvar.
