Lina

jag har funderat... jag tror att det kanske vänder snart.. eller snarare, jag tror att det har vänt, jag är inte lika tungsint. Jag tror att det har börjat hända saker. Jag har börjat planera igen, det betyder att jag hoppas på en morgon.

Vet du det? Att jag vill dela den med dig? Att du får mig att känna. Jag tror jag har blivit beroende av dig, och du gör så underbara saker. Mycket av att det vände är tack vare dig. Du har en otrolig förmåga att lyfta upp mig, när allt annat är nattsvart.

Jag har massa tvära kast i mitt känsloliv, och jag kanske inte alltid är noga med att påtala dom bra sakerna. Ofta blir det så att jag skriver när jag är ångestfylld, i många fall för att distrahera mig. Då blir det ogärna positiva saker. Men det finns. Jag har massor av positiva faktorer i mitt liv, och den här veckan har givit mig nya minnen, guldstunder, som jag kan leva på när solen slutat skina. Du gör att jag känner att jag lever, inte bara överlever.

Tack, för att du finns i min närhet, tack för att du betyder

Bra. Tack. sjyrre. Och du ska kalla dig lärare? Du hänger ut en elev inför hela klassen, och när jag ifrågasätter så ger du dig på mig?

Skyll på att du inte visste, skyll på att du inte har en aning om hur jag mår, att jag inte orkar med skuld. skyll på det. Så ska jag säga att jag inte visste att du skulle ta illa vid dig av mina skärsår. Jag kan skylla på att jag inte visste, att jag inte vet hur vanliga människor psyke tar vid sig. Vi kan försöka gömma oss bakom våra lögner. Men vi vet, du och jag ROB, vi vet att sanningen är en annan. Du har bett mig avsluta utbildnigen, du säger inför hela klassen att sånna som "jag" borde tvångnsinläggas, du tror inte att jag fixar det här. Du vet mycket väl att dina ord får sitt bevis i blod. Precis som jag vet att om du visste så skulle du bli förfärad. Du är en hemsk människa

...men jag då? Om jag tar så illa vid mig av hennes ord, betyder inte det då att hon har rätt? Hennes ord som sanning? Jag straffar mig själv, för din inkompetens. och jag förtjänar allt jag får.

jag orkar inte mer, jag behöver luft, kan inte andas. Orkar inte gråta mer, sån jäkla rutin.

jag orkar inte ens sakna det liv jag hade, jag blickar bara tillbaka i förundran. Hur kunde jag vara så dum? All maten jag stoppade i mig då, gjorde att jag måste straffa mig själv idag, all lycka och glada dagar, gör att jag hatar mig själv ännu mera idag.  jag borde förbjudas att ha bra stunder.

det krossar mig.

en underbar kväll igår, som jag inte vill att någon ska få smutsa ner, planer för idag, och dina ord har makt att bryta ner det. Dina ord har makten att se till att jag inte inser att jag inte förtjänar det. tankarna är där igen. jag tror att jag bara förstör. jag kommer göra sönder igen. för jag är sån. dålig.

nej, jag kan inte skylla på dig, för mina problem är så mycket djupare än så. det är inte ditt fel att du raserar min värld. men du är inkompetent. det är ett faktum, men ingen annan reagerar. Ljuger jag för mig själv? Har hon rätt? Är det här okej?

Min första reaktion var att lungt och stilla sitta kvar, svara lungt och sansat på alla frågor. ingen får ana oråd. när uppmärksamheten var någon annan stans... toalett. mi n älskade, underbara vän toaletten. Du skyddar mig, dina ljud gör att ingen hör mig gråta, dina ljud dränker ljudet från mina kräkningar, och ditt papper gömmer blodet jag lämnade på ditt golv.

jag skakar. det smakar blod i munnen, jag tror jag rev mig. dom var rosa. ögonen,fortfarande igensvullna, rödsprängda. och rakbladet säkert gömt i fickan. sådär. återtåg. tillbaka till lektionen. Behöva träffa henne. känna blickarna från klasskamraterna, och undra om dom anar.

jag orkar inte överleva längre, för med undantag från stunder som igår, så lever jag inte, jag överlever bara. guldstunder som gett mig andnigshjälp, fungerat som en respirator och hållit mig vid liv. borta. slut. över. död. sluta plåga mig, så slutar jag plåga mig själv. om du dödar mig så vinner vi båda

jag vankade i morse

... och upptäckte att den dagen var förstörd.

puckolina!

om jag skrev "älska mig" i dammet på din bil, skulle du älska mitt finger när du läste det?

dont let this life out and away

i still ot your face painted on my heart
i still got your kiss, still burning on my lips

vad fan ska man med kärlek till
det bli ju aldrig som man vill
vad fan ska man med känslor till
dom gör ju ändå som dom vill

du vet den där örfilen du fick av någon du inte kunde se.
det var livet som sa att det inte glömt bort dig. du får nog ditt ska du se

even the best falls down sometime, sometime when even the stars wont shine

what i am to you, is not real
what i mean to you is not the same as what you mean to me

no hero in my sky, nor in my scars

i tought that coz i found him, it meant i could keep him

Känn dig skyldig. För vad gör just du för dina vänner? Vad gör du, du som kallar dig vän för dom du säger dig älska? Känn dig skyldig, för ni är få som är förmer än andra. Känn dig skyldig, för du gör inte allt du kan.

Jag pratar inte om mig, för mig har hoppet varit ute länge. Jag är förundrad och förvånad över att ni inte släppt taget, trots att jag bett er. Jag är tacksam för att jag har er i min närhet, och jag ska tala om för Gud när jag möter honom att ni är sanna änglar, att ni om några förtjänar en plats i paradiset.

Jag talar om er, och era inbördes relationer. Vet ni vad som krävs för att putta en människa utför kanten? Vet ni om att det inte ens behövs en vindpust om människan är trasig? Vet ni om att det räcker med ekot av ett fallande löv för att få en människa utan hopp att falla för evigt? Om ni inte visste, så lita på att det jag säger är sant.

Förstår ni inte att ni skräms? Ni kallar er sanna vänner, men pratar skit om varandra. Istället för att hylla era olikheter så använder ni dom emot varandra. Jag var inte mycket bättre, men jag tror jag insåg det i tid. Jag hade bara redan gett upp, och inte ens vetskapen om att jag kunde förändra världen fick mig att orka stanna.

Jag ber er att inte yttra några hårda ord, inte mot varandra. Trösta och hjälp istället, och försök att förlåta mig för mitt självmord. Slut er samman och protestera. Protestera mot era handlingar och er egen trångsynthet, och vägra förlora ytterligare en vän.

Har ni öppnat era ögon för det som händer runt omkring? Har ni insett hur svårt livet kan vara? Om så är fallet, varför beter ni er som ni gör. Titta på mina närmaste vänner, dom sitter i raderna längst fram. Jag är ledsen över att behöva meddela att det är dom ni försummat. Det är dom ni fortsätter att försumma. För mig har dom här personerna alltid gett allt dom kan. Och jag är tacksam. Men vad gör ni? Vad gör ni för att förhindra ytterligare sorg? Vet ni hur många trasiga själar det sitter i den här kyrkan? Vet ni om hur många här som inte vill leva? Bryr ni er?

Vad är det som gör att ni inte kan stanna upp och säga. - Hej kompis, jag vet att vi inte alltid varit vänner, men du har betytt och jag vill betyda för dig. Kan vi försöka igen? Sluta bråka. Sluta hata och sluta prata. Ingen här inne har rätt att kalla sig sann vän, om dom inte kan lägga meningsskiljaktigheter bakom sig. Man felar alltid och man felar mot alla. Som sann vän så ska man kunna förlåta sådant.

Mia, Andrea, Ylva, Marre, Lenita och Frida skall vara hedersgäster. Det är dom jag pratat om när jag talat om sanna vänner. Dom har alltid funnits, och jag lider med er andra som inte har era egna änglar. Vänner som kan förlåta, och vänner som ger allt.

Kan ni förstå att jag var sjuk? Jag har länge lidit av en dödlig sjukdom, jag har slagit med varje uns av min styrka. Och jag har lagt mig ner och väntat på befrielsen. Jag upptäckte att jag inte på något sätt kan vinna, och valde då att kämpa för att få dö på mina villkor.

Kan ni förstå att det inte var ert fel, och att det inte fanns mer ni kunde ha gjort? Förstår ni att felet legat hos mig? Livet har för mig i många fall varit alldeles för svårt, och jag gav upp för länge sen. Jag tror att min sista tid har varit lånad, och jag har levt på er kärlek.

Hata inte mig för mitt val, klandra absolut inte er själva. Gå istället samman och vägra acceptera ett samhälle som dagens. Ett samhälle där folk är ensamma i sin sorg, ett samhälle där man inte alltid kan få hjälp även om man ber om det. Vägra acceptera fler självmord. Älska varandra och försök att lära er istället. Ge inte upp, kämpa istället. Lev för mig dom dagar ni inte orkar själva. Blir det för mörkt, så kom ihåg att jag leder er. Jag kommer vara ljuset i tunneln när det är slut och jag kommer att vara ljuset som lyser när allt annat är mörkt. Jag älskar er, jag är ledsen att det inte räckte. Jag gav upp för många år sedan och har försökt leva för att ni älskade mig. Tro inget annat än att jag verkligen har försökt, jag var bara för svag.

Stå ej vid min gav och gråt, försök förstå att livet blev för svårt.

Fråga er ej varför detta har hänt, försök att förstå att känna vad jag känt.

Säg aldrig någonsin att jag skulle ha tagit er med, försök att förstå hur mycket jag led.

Var ej besvikna på grund av mitt val, förstå att jag led helvetets alla kval.

Uttala ej era hårda ord, försök att förstå och förlåt mig mitt självmord.

där har vi mitt humör. en äckel dag med spyor och plugg. ibland är det bara för gulligt.

men jag fortsätter att le och svara att allt är bra, när någon icke invigd frågar.

oroa sig inte. jag ska fortsätta att plugga några timmar till, pappershögen är borta. sen säng

natt

jag hade rätt
det är allt
du döljer din besvikelse
nu är allt sagt
och allt är gjort
du kommer mer igen
men tänk om världen lyste upp
och ingen kunde tala igen
en värld utan ord
då kan ingetnting bli fel
jag andas ut
går ner på knä
går sönder av ditt leende


"För omgivningen framstår ofta en ung människas självmordshandlingar som något plösligt och

överraskande. I efterhand brukar det dock framkomma att många av ungdomarna har haft

svårigheter under en längre tid. De kan ha lidit av ångest eller depression, eller missbrukat

alkohol och/eller narkotika. Inte sällan bidrar utagerande beteenden såsom slagsmål, stöld och

skolk till negativa sociala konsekvenser med åtföljande kronisk stress. Dessa beteenden kan ofta

observeras en lång tid före den suicidala handlingen. Psykoser, såsom schizofreni och

manodepressiv sjukdom, och personlighetsstörningar kan också ligga bakom självmord och

självmordsförsök bland tonåringarna."

för ensam är stark
eller nej vänta. ensam är bara
ensam

"Suicidala beteenden har visat sig vara vanligare i vissa familjer och när speciella omständigheter

råder. Självmordsnära ungdomar har i högre grad varit utsatta för känslomässiga trauman och

vuxnas konflikter än både deprimerade ungdomar och ungdomar i allmänhet. Även andra svåra

livshändelser såsom mobbning, våld och incest är vanligare hos denna grupp. Kronisk psykisk

ohälsa och våld inom familjen har stor betydelse för såväl den egna motståndskraften som för

förmågan att hantera påfrestningar senare i livet."
 
lev med konsekvenserna av andras misstag
håll huvudet högt och ta nya tag

"Ett självmordsförsök utlöses inte sällan av yttre händelser, exempelvis gräl med föräldrar eller

pojkvän/flickvän, eller misslyckanden i skolan. Sårbara ungdomar upplever ofta misslyckanden

som mer traumatiska än vad vanliga ungdomar gör, och sådana händelser kan väcka mycket

starka känslor av skam och ilska hos dem. När den unga människan känner att dess självkänsla

blir kränkt kan hon eller han uppleva både en bottenlös hopplöshet och ett starkt ursinne. Om

ingen hjälp finns tillgänglig kan självmord framstå som den enda utvägen"

stannar hemma ensam
för jag vill inte gå
jag tittar upp mot ingenting
för jag kan inte förstå
hur allting  flyter samman när det känns så här
varför känns allting så konstigt och hopplöst i denna värld?

"Förmågan att kommunicera med vuxna - och ibland även med jämnåriga - är ofta dålig hos

självmordsnära ungdomar. Även om den unge "förtvivlat ropar på hjälp" kan den otydliga

kommunikationen vara svår för omgivningen att förstå."

jag tror det blev fel. så många fel.

igår, idag, i morgon. jag är fel, situationerna jag försätter mig i är fel. jag tycker livet är fel.

jag ska sluta med eget ansvar, det är inget coolt att försöka laga saker som är menade att vara trasiga.

ha ett bra liv, en bra dag och en rolig helg

Jag hittade den här någonstans:

Fy fan vad dumt. Varför itne bara förstå? Vad är det som gör att jag inte sett saker som varit uppenbara hela tiden? Att jag genom att vara rädd för saker skapat mina rädslor. Att jag möjliggjort för dom att finnas. och utan mina handlingar skulle dom inte finnas. Att jag inte har något att vara rädd för, att det värsta redan har hänt. Om jag genom att försöka kompromissa istället för att ta honom på orden, faktiskt har handlat tankelöst. Jag kunde ha gjort det, jag kunde ha tänkt annorlunda, Men jag gjorde det inte. Varför?

Han skrev att man själv skapar sina möjligheter, jag tänker ta honom på orden. Det räcker nog inte med att göra det jag inte gjort, han förtjänar mer än så. Men det är en början, och vafan, vad finns det att vara rädd för? Någonstans inom mig så har jag förvisso någon som varnar, men vafan. Om jag försöker och misslyckad, då är det väl bara att ställa sig upp igen och borsta av knäna. Knacka på hans dörr och säga hej, jag försökte men ramlade på vägen, vill du hjälpa mig upp?

Han fick mig verkligen att förstå, jag tror han nästan fick prata bäbisspråk ibland:P men det var det värt hoppas jag, jag menar jag förstår ju.

Jag tror. Med tro kommer man långt. Tro räcker för mig. Just nu. Jag tror på honom, på mig. På oss. Jag skulle inte vara så jäkla skum med honom om han inte var så jäkla speciell. Om han inte fick mig att känna så många känslor jag inte visste att jag hade. han är bra. Han gör bra saker. Han gör bra saker med mig.

S. jag tycker om dig. så otroligt mycket.

Jag skulle vilja skriva att han inte anar hur mkt, men det kanske han gör, kanske därför som vi överhuvudtaget fortfarande pratar med varandra. Han hade inte behövt. Men han har stannat, och jag är tacksam.