2124
jag vet att jag ska sprida positivitet och glädje.. and i will...
jag förstår bara inte hur en blick och en mening på några få ord kan göra så ont. ont på det där "spelar något verkligen någon roll"- sättet. Det där sättet som får folk att göra dumma saker sättet.
men inte jag. inte idag. för vårt wii är här, det är chippat och klart, och jag kommer få allvarliga trycksår i rumpan av allt tvspelande. Jag säger bara en sak, super mario galaxy äger!!! Det är nog lätt ett av dom bästa supermariona någonsin!! jag har med korta uppehåll suttit här i två dygn, och jag tänker fortsätta med det! =) någon får gärna påminna mig på söndag om att det är skoldag, för likt Ferdinan så sitter jag nog här än.... och luktar på handkontrollen.
jag är så brutal äckel nära att ge upp. men jag kan inte. jag vet inte hur mycket mer jag orkar, men orkar det gör jag. jag klarar allt och lite till. så länge man försöker så kan man nå stjärnorna. Och eftersom jag siktar högt, så borde jag landa bland molnen. right?! Jag ger inte upp och allt är okej. allt är okej.
och nej, jag spelar inte bara för att jag inte har något liv, jag tränar tålamod också. jag ska bli bäst i världen på tålamod, och jag ska bli bäst i världen på att le. en vacker dag kommer jag dit, där solen faktiskt skiner på riktigt, inte bara ibland, när du har en magnet som kan locka fram strålana, utan alltid, även när du är i skuggan. jag ska dit. jag stuntar i att jag är för frisk för att få hjälp och att verkligheten suger. jag struntar i känslan av att jag vill ge upp ibland. jag tänker inte, jag tänker verkligen inte!
jag förstår bara inte hur en blick och en mening på några få ord kan göra så ont. ont på det där "spelar något verkligen någon roll"- sättet. Det där sättet som får folk att göra dumma saker sättet.
men inte jag. inte idag. för vårt wii är här, det är chippat och klart, och jag kommer få allvarliga trycksår i rumpan av allt tvspelande. Jag säger bara en sak, super mario galaxy äger!!! Det är nog lätt ett av dom bästa supermariona någonsin!! jag har med korta uppehåll suttit här i två dygn, och jag tänker fortsätta med det! =) någon får gärna påminna mig på söndag om att det är skoldag, för likt Ferdinan så sitter jag nog här än.... och luktar på handkontrollen.
jag är så brutal äckel nära att ge upp. men jag kan inte. jag vet inte hur mycket mer jag orkar, men orkar det gör jag. jag klarar allt och lite till. så länge man försöker så kan man nå stjärnorna. Och eftersom jag siktar högt, så borde jag landa bland molnen. right?! Jag ger inte upp och allt är okej. allt är okej.
och nej, jag spelar inte bara för att jag inte har något liv, jag tränar tålamod också. jag ska bli bäst i världen på tålamod, och jag ska bli bäst i världen på att le. en vacker dag kommer jag dit, där solen faktiskt skiner på riktigt, inte bara ibland, när du har en magnet som kan locka fram strålana, utan alltid, även när du är i skuggan. jag ska dit. jag stuntar i att jag är för frisk för att få hjälp och att verkligheten suger. jag struntar i känslan av att jag vill ge upp ibland. jag tänker inte, jag tänker verkligen inte!
1905
jag vet inte om jag lider mest, kanske någonstans, bakom platser som jag kan se, så bryr du dig också. Eller så är det inte så. och det är okej det också. för ibland spelar väldigt lite någon roll. idag är en sån dag, en dag när väldigt lite spelar roll. en dag som gud glömde, en dag som suger, och jag gör ingenting åt saken.
nej, jag är ingen martyr, jag är bara ett missanpassat pucko, jag är bara en blondin som borde lära mig att se saker för vad dom är, och inte tro så gott om alla människor. för dom finns där för att skada dig, värre än E's rakbladsborste som förövrigt är väldigt vass.
jag borde inse att jag är blind, och att inga glasögon i världen kan hjälpa mot det. jag borde inse att folk som säger att dom bryr sig, faktiskt oftast ljuger.
nej inte alla, man kan ju också tänka på någon annan när man uttalar orden
på vem som helst faktiskt.
tänk bara inte på mig, jag orkar det inte igen.
nej, jag är ingen martyr, jag är bara ett missanpassat pucko, jag är bara en blondin som borde lära mig att se saker för vad dom är, och inte tro så gott om alla människor. för dom finns där för att skada dig, värre än E's rakbladsborste som förövrigt är väldigt vass.
jag borde inse att jag är blind, och att inga glasögon i världen kan hjälpa mot det. jag borde inse att folk som säger att dom bryr sig, faktiskt oftast ljuger.
nej inte alla, man kan ju också tänka på någon annan när man uttalar orden
på vem som helst faktiskt.
tänk bara inte på mig, jag orkar det inte igen.
aaa jo
det är svårt att hålla masken, när den är gjord av glas.
det är svårt att leva om du inte har luft
psyk föreslog idag ett behandlingshem i södermanland(eller så sa hon sörmland, det kanske är samma sak??) så att jag kan få min DBT som jag uppenbarligen är i så stort behov av. jag tackade nej och påminde dom om att dom inte kan tvångsinlägga mig.. jag är 20 år, jag har gjort min tid på hem, det räcker nu.
jag är tjugo år och det känns som att mitt liv rasar framför ögonen på mig. jag är tjugo år och gör inget åt saken
egentligen så finns det nog ingen som vet
och oftast inte jag heller.
nya sovvisar idag, propavan, och jag vill inte ens ha dom. det finns flera anledningar, den ena är att jag tycker om att straffa mig själv, den andra är att man tydligen blir groggy fram tills lunch dagen efter, det funkar inte riktigt med tanke på min skola..
jag skiter i det här nu
jag tar paus och försöker leva i morgon istället
det är svårt att leva om du inte har luft
psyk föreslog idag ett behandlingshem i södermanland(eller så sa hon sörmland, det kanske är samma sak??) så att jag kan få min DBT som jag uppenbarligen är i så stort behov av. jag tackade nej och påminde dom om att dom inte kan tvångsinlägga mig.. jag är 20 år, jag har gjort min tid på hem, det räcker nu.
jag är tjugo år och det känns som att mitt liv rasar framför ögonen på mig. jag är tjugo år och gör inget åt saken
egentligen så finns det nog ingen som vet
och oftast inte jag heller.
nya sovvisar idag, propavan, och jag vill inte ens ha dom. det finns flera anledningar, den ena är att jag tycker om att straffa mig själv, den andra är att man tydligen blir groggy fram tills lunch dagen efter, det funkar inte riktigt med tanke på min skola..
jag skiter i det här nu
jag tar paus och försöker leva i morgon istället
0754
så enkelt,
att gömma sig bakom en diagnos.
"Hej jag heter Lina och jag är borderline. Därför binder jag människor till mig och klarar sedan inte av att lämna dom" Det står så i beskrivningen av min diagnos, då är det så. punkt. Så jävla enkelt att skylla allt på att jag är störd. Jag sover inte på nätterna för jag har psykoser, när sanningen är att det inte är konstigt att jag hamnar i gränspsykosernas värld om jag slarvar med medicinen och inte sover som jag ska.
så enkelt att gömma mig bakom mina diagnoser och säga att jag skulle ha det mycket bättre utan dom.'
när egentligen så vore jag ingenting alls.
för er som undrar så kom betygen idag:
Arbetsmiljö och säkerhet MVG 50p
Medicinsk Grundkurs MVG 100p
Vård och omsorgsarbete MVG 200p
Människan socialt och kulturellt MVG 100p
Men ingen blir väl förvånad? Jag som är så smart och duktig och som alltid vill vara bäst. haha en riktig tävlingsmänniska. Det visste väl ni hela tiden?
Kul. Verkligen. Jag känner mig som ett allt större pucko varje dag. numera klarar jag knappt plus och minus, gånger är inte att tänka på, jag fattar ingenting längre, ingenting av någonting. Att jag skjuter nästan allt annat åt sidan för att plugga, och struntar i att äta, för jag ska bara......
skiter i att sova, det kan jag göra när uppgiften är klar.....
att jag går sönder, det är det ingen som ser.
och att allt mindre spelar någon roll
är det heller ingen som ser.
men eftersom hela jag är så jävla fake, så löser vi det i alla fall
nu har jag lektion, dags att skutta iväg och le. le och var glad. le och var glad. Bara lite till, biter jag ihop så klarar jag det. le och var glad. så ingen ananar någonting
egentligen är allt bara ett enda stort rop på hjälp
att gömma sig bakom en diagnos.
"Hej jag heter Lina och jag är borderline. Därför binder jag människor till mig och klarar sedan inte av att lämna dom" Det står så i beskrivningen av min diagnos, då är det så. punkt. Så jävla enkelt att skylla allt på att jag är störd. Jag sover inte på nätterna för jag har psykoser, när sanningen är att det inte är konstigt att jag hamnar i gränspsykosernas värld om jag slarvar med medicinen och inte sover som jag ska.
så enkelt att gömma mig bakom mina diagnoser och säga att jag skulle ha det mycket bättre utan dom.'
när egentligen så vore jag ingenting alls.
för er som undrar så kom betygen idag:
Arbetsmiljö och säkerhet MVG 50p
Medicinsk Grundkurs MVG 100p
Vård och omsorgsarbete MVG 200p
Människan socialt och kulturellt MVG 100p
Men ingen blir väl förvånad? Jag som är så smart och duktig och som alltid vill vara bäst. haha en riktig tävlingsmänniska. Det visste väl ni hela tiden?
Kul. Verkligen. Jag känner mig som ett allt större pucko varje dag. numera klarar jag knappt plus och minus, gånger är inte att tänka på, jag fattar ingenting längre, ingenting av någonting. Att jag skjuter nästan allt annat åt sidan för att plugga, och struntar i att äta, för jag ska bara......
skiter i att sova, det kan jag göra när uppgiften är klar.....
att jag går sönder, det är det ingen som ser.
och att allt mindre spelar någon roll
är det heller ingen som ser.
men eftersom hela jag är så jävla fake, så löser vi det i alla fall
nu har jag lektion, dags att skutta iväg och le. le och var glad. le och var glad. Bara lite till, biter jag ihop så klarar jag det. le och var glad. så ingen ananar någonting
egentligen är allt bara ett enda stort rop på hjälp
2058
INGENTING!
1840
Skillnaden mellan en riktig och en simpel vän är att:
En simpel vän har aldrig sett dig gråta,
medans en riktig vän har axlarna våta.
En simpel vän förväntar sig att du alltid ska finnas,
en riktig vän förväntar sig själv att alltid finnas för dig.
En simpel vän skulle skratta om du föll framför vännerna,
en riktig vän skulle ramla och skratta med dig istället för åt dig.
En simpel vän undrar om du är kär,
en riktig vän vet redan när den ser dig.
En simpel vän skulle prata med dig om du stog på en bro,
en riktig skulle ställa sig på kanten och gå med dig till sista andetaget.
En simpel vän hittar man överallt,
medans en riktig finns bara i hjärtat...
jag gömmer dig där, då lämnas man inte
En simpel vän har aldrig sett dig gråta,
medans en riktig vän har axlarna våta.
En simpel vän förväntar sig att du alltid ska finnas,
en riktig vän förväntar sig själv att alltid finnas för dig.
En simpel vän skulle skratta om du föll framför vännerna,
en riktig vän skulle ramla och skratta med dig istället för åt dig.
En simpel vän undrar om du är kär,
en riktig vän vet redan när den ser dig.
En simpel vän skulle prata med dig om du stog på en bro,
en riktig skulle ställa sig på kanten och gå med dig till sista andetaget.
En simpel vän hittar man överallt,
medans en riktig finns bara i hjärtat...
jag gömmer dig där, då lämnas man inte
1443
borderlineborderlineborderlineborderlineborderline
nu har jag varit en duktig idiot och städat råttburen. det får bli min grattisgrej till Rut
nu har jag varit en duktig idiot och städat råttburen. det får bli min grattisgrej till Rut
1853
du vet väl om att jag inte gör något rätt? jag kan inte ens kasta skräp på rätt sätt.
dröm, om inte sött, så var iaf borta ett tag
dröm, om inte sött, så var iaf borta ett tag
juldagen 0919
ett tag verkade det jobbigt. svek gör ont ni vet...jag kanske borde säga att det inte var s som svek, jag vet att det kan låta så när jag skriver. han sviker inte. jag borde lära mig det. men jag är lite(mycket) rädd och osäker, och så övertygad om min egen otillräcklhet att jag när andra sviker inte förstår att han inte lämnar mig.
men det löste sig, vi löste det, jag och Stefan. och vet ni? Julen blev underbar! Jag och stefan myste hos marie och örjan, och vet ni? När stefan satt med baby C i knät så log han och lekte han med henne. oavsett vad han säger, så tror jag inte att han tycker barn är så hemska som han fösöker göra sken av. Vi fick massa roliga och bra att haiga saker till vårt hem, och lite egna prylar också. jag gillar den där familjen ^^.
efter obligatorisk hitlerKalle och diktator Musse var det snart dags att åka hem. väl hemma kom han på att han ville bjuda in sina föräldrar på glögg. så sagt och gjort. Kjell och Ingegerd kom över på glögg, film och tillbehör. massa trevligt det också. den roligaste presenten kom från stefan, men vi har inte lyckats få den att funka ännu...
juldagen, oj, vad gjorde vi då?....
just det: jag och Stefan var/ blev hembjudna till hans föräldrar för att äta gott och träffa Håkan och Helena som förövrigt gifte sig i Mexico när dom var där. Stort grattis! tydligen är jag den första flickvännen på länge som varit där, och han har inte firat jul med många heller. det lagade mycket, att höra honom säga det...
ofta känner jag mig som en rätt rutten flickvän som då och då blir psyk, och behöver bevis för att han faktiskt vill vara med mig... och att det inte är så som andra vill få mig att tro.
på tal om andra, så förstår jag inte. jag förstår verkligen inte hur människor kan bete sig som dom gör. jag tänker på alla och envar och en person i synnerhet. Vad är det som får vissa människor att tro att dom har rätt att leka med alla andra? Vad är det som gör att alla runt omkring den personen tillåter det. okej, inte alla, det medges. men bra många. Varför är vi så blinda för våra egna och våra närmastes fel och brister.
oj. det är så mycket som jag skulle vilja skriva. men det går inte mer. julen och dagarna därpå har i alla fall varit toppen!!! jag klarar bara inte av att skriva om det just nu.
men det löste sig, vi löste det, jag och Stefan. och vet ni? Julen blev underbar! Jag och stefan myste hos marie och örjan, och vet ni? När stefan satt med baby C i knät så log han och lekte han med henne. oavsett vad han säger, så tror jag inte att han tycker barn är så hemska som han fösöker göra sken av. Vi fick massa roliga och bra att haiga saker till vårt hem, och lite egna prylar också. jag gillar den där familjen ^^.
efter obligatorisk hitlerKalle och diktator Musse var det snart dags att åka hem. väl hemma kom han på att han ville bjuda in sina föräldrar på glögg. så sagt och gjort. Kjell och Ingegerd kom över på glögg, film och tillbehör. massa trevligt det också. den roligaste presenten kom från stefan, men vi har inte lyckats få den att funka ännu...
juldagen, oj, vad gjorde vi då?....
just det: jag och Stefan var/ blev hembjudna till hans föräldrar för att äta gott och träffa Håkan och Helena som förövrigt gifte sig i Mexico när dom var där. Stort grattis! tydligen är jag den första flickvännen på länge som varit där, och han har inte firat jul med många heller. det lagade mycket, att höra honom säga det...
ofta känner jag mig som en rätt rutten flickvän som då och då blir psyk, och behöver bevis för att han faktiskt vill vara med mig... och att det inte är så som andra vill få mig att tro.
på tal om andra, så förstår jag inte. jag förstår verkligen inte hur människor kan bete sig som dom gör. jag tänker på alla och envar och en person i synnerhet. Vad är det som får vissa människor att tro att dom har rätt att leka med alla andra? Vad är det som gör att alla runt omkring den personen tillåter det. okej, inte alla, det medges. men bra många. Varför är vi så blinda för våra egna och våra närmastes fel och brister.
oj. det är så mycket som jag skulle vilja skriva. men det går inte mer. julen och dagarna därpå har i alla fall varit toppen!!! jag klarar bara inte av att skriva om det just nu.
1638
jag förstår inte jag förstår inte
hur kan det göra så sjukt jäkla ont. och varför kastar du alltid sten på mig?
fy fan
hur kan det göra så sjukt jäkla ont. och varför kastar du alltid sten på mig?
fy fan
1516
jag förstår verkligen inte.. jag menar att jag verkligen verkligen inte förstår längre.
men ibland blir det bara för mycket för mig. och det är okej
hey det är ju bara jag. slit och släng, bra och ha bruden du vet...
henne vi kan göra illa, för hon överlever allt.
henne vi kan utnyttja efter våra behag, hon är ju för mesig för att sätta emot
henne vi kan skratta åt i smyg, hon är för upptagen med att gråta för att se det
henne vi kan ljuga för, hon är ju så jävla patetisk att det inte spelar någon roll
kan vi inte bara få det överstökat istället för att spela erat spel? kan vi inte skynda på tiden lite så jag får tacka för mig sen?!?
är det tillåtet att ge upp nu?
' I worry ?bout my vulnerable life
And if I'll survive another day '
not what i planned at all
tänk om... om du kunde vara hemma nu, så jag fick ligga i dina armar som varje natt. att jag fick värme, och slapp tänka på att det är kallt.
så när du kommer hem, håll mig och säg det igen. säg att det är mig du vill ha, så skippar vi vintern tillsammans.
________________________________________________________________________________________
jag är så schizofren. samtidigt som hela jag ler och är mys av en rar annledning
så är resten av mig svart och söndrig.
förresten så spökar det här, så nu ska jag damsuga
jag hatar dig, du är inte okej jag föraktar dig och den del av mänskligheten du representerar,
...men det är inte ens nära vad jag känner för mig själv när jag låter en patetisk lögnare som du påverka mig på det här sättet
jag har svårt att hålla isär allt.
min bjällror har redan fallit, betyder det att mitt korthus kommer rasa härnäst`? för då. då vill jag inte vara med mer
min mamma sa att det var okej att jag plågas under mina självmordsförsök. hon sa också att det väl skulle vara roligt om jag lyckades ta livet av mig.
- antingen så lyssnar hon inte på mig, eller så har hon insett och gett upp. du vet den där känslan som mödrar inte får ha, men som dom smartaste kanske känner i alla fall?!? jag skulle inte klandra....
kallas det mani? att sitta och fundera i gråskalor och bara genom tankar på vad som kan komma så blir det lite ljusare. snart kommer han hem
så när du kommer hem, håll mig och säg det igen. säg att det är mig du vill ha, så skippar vi vintern tillsammans.
________________________________________________________________________________________
jag är så schizofren. samtidigt som hela jag ler och är mys av en rar annledning
så är resten av mig svart och söndrig.
förresten så spökar det här, så nu ska jag damsuga
jag hatar dig, du är inte okej jag föraktar dig och den del av mänskligheten du representerar,
...men det är inte ens nära vad jag känner för mig själv när jag låter en patetisk lögnare som du påverka mig på det här sättet
jag har svårt att hålla isär allt.
min bjällror har redan fallit, betyder det att mitt korthus kommer rasa härnäst`? för då. då vill jag inte vara med mer
min mamma sa att det var okej att jag plågas under mina självmordsförsök. hon sa också att det väl skulle vara roligt om jag lyckades ta livet av mig.
- antingen så lyssnar hon inte på mig, eller så har hon insett och gett upp. du vet den där känslan som mödrar inte får ha, men som dom smartaste kanske känner i alla fall?!? jag skulle inte klandra....
kallas det mani? att sitta och fundera i gråskalor och bara genom tankar på vad som kan komma så blir det lite ljusare. snart kommer han hem
demoner
i feel cheap. like ive been set out on a sale
låt bli att ens tänka på mitt liv
låt bli att göra mig benägen att inte vilja leva mitt liv
låt bli att göra mig illa
låt bli att bli vänd emot mig
låt bli att sätta krokben
och snälla låt bli att vara den du är
...somethings a person just cant help...
a lie, a lie... thats what it is to you right? liar,liar.. thats who you are to me
låt bli att ens tänka på mitt liv
låt bli att göra mig benägen att inte vilja leva mitt liv
låt bli att göra mig illa
låt bli att bli vänd emot mig
låt bli att sätta krokben
och snälla låt bli att vara den du är
...somethings a person just cant help...
a lie, a lie... thats what it is to you right? liar,liar.. thats who you are to me
oops
bang bang
my baby shot me
my baby shot me
1754
med sorgen i mitt hjärta sliter jag mig fri
mot nya tider, ny tid och rum. snart är allt förbi
jag vill också vara vackrast. men vet nu att det aldrig ALDRIG kommer vara eller bli så
ännu en depp kväll.jag ska gå hem nu och gråta
och kräkas för vilken gång i ordningen vet ajg inte längre.
helvete. vad gör jag nu
mot nya tider, ny tid och rum. snart är allt förbi
jag vill också vara vackrast. men vet nu att det aldrig ALDRIG kommer vara eller bli så
ännu en depp kväll.jag ska gå hem nu och gråta
och kräkas för vilken gång i ordningen vet ajg inte längre.
helvete. vad gör jag nu
De omnibus dubitandum
hur kunde du tro att jag inte skulle veta? Hur kunde du tro att dina ord inte skulle nå mig? Att jag inte känner dig och läser dig?
ensam. mörker.smärta.panik.rädsla
men gör det då! kom igen, vad väntar du på?
det värsta är att jag inte ens är förvånad. inte ens lite. det berör, men jag har vetat sedan länge.
it will never....
klarhet.
Hodie mihi, cras tibi- minns det min vän. och glöm aldrig. allt du någonsin sagt till mig. allt du någonsin gjort mot mig. jag har fört en syndernas svarta bok. den svämmar över åt alla håll. men det är okej. jag visste ju.
Memento mori *Mendacem memorem esse oportet *Navigare necesse est, vivere non est necesse
Noli me tangere
Noli me tangere
Noli me tangere
Noli me tangere
Noli me tangere
Optime olere occisum hostem
det är coolt att lägga ner. och jag är coolast av alla.
hej
Non fui, fui, non sum, non curo -
ensam. mörker.smärta.panik.rädsla
men gör det då! kom igen, vad väntar du på?
det värsta är att jag inte ens är förvånad. inte ens lite. det berör, men jag har vetat sedan länge.
it will never....
klarhet.
Hodie mihi, cras tibi- minns det min vän. och glöm aldrig. allt du någonsin sagt till mig. allt du någonsin gjort mot mig. jag har fört en syndernas svarta bok. den svämmar över åt alla håll. men det är okej. jag visste ju.
Memento mori *Mendacem memorem esse oportet *Navigare necesse est, vivere non est necesse
Noli me tangere
Noli me tangere
Noli me tangere
Noli me tangere
Noli me tangere
Optime olere occisum hostem
det är coolt att lägga ner. och jag är coolast av alla.
hej
Non fui, fui, non sum, non curo -
my arms
So if you find someone
Someone to have, someone to hold
Don?t trade it for silver
Don?t trade it for gold
-Tom Waits
Jag tror jag nästan frågade chans på honom idag. han måste godkänna vårt förhållande, är inte det samma sak?! coolt. Mycket som är coolt. igår var coolt. idag är en dag då jag har ont i magen och inte vill lämna sängen. det är inte lika coolt. Coolt. det var gårdagens ord. Det får sumera den senaste tiden. så tack för internet=) annars hade jag varit tvungen att plugga. men hey ag är klar. nu kan jag maila in uppgifterna!! wohoo. Du är ju för bra.
I?m sorry I?m hard to live with,
living is the problem for me
Du, du vet det där mörkret du ser? Jag satte dit det för att du ska kunna se stjärnorna lite mer.
oavsett hur illa jag verkar, så försöker jag intala mig att det inte är slut med det här, att jag kan värre. att jag är värre än det värsta du kan tro om mig. skit. jag förtjänar det. ge mig.
Someone to have, someone to hold
Don?t trade it for silver
Don?t trade it for gold
-Tom Waits
Jag tror jag nästan frågade chans på honom idag. han måste godkänna vårt förhållande, är inte det samma sak?! coolt. Mycket som är coolt. igår var coolt. idag är en dag då jag har ont i magen och inte vill lämna sängen. det är inte lika coolt. Coolt. det var gårdagens ord. Det får sumera den senaste tiden. så tack för internet=) annars hade jag varit tvungen att plugga. men hey ag är klar. nu kan jag maila in uppgifterna!! wohoo. Du är ju för bra.
I?m sorry I?m hard to live with,
living is the problem for me
Du, du vet det där mörkret du ser? Jag satte dit det för att du ska kunna se stjärnorna lite mer.
oavsett hur illa jag verkar, så försöker jag intala mig att det inte är slut med det här, att jag kan värre. att jag är värre än det värsta du kan tro om mig. skit. jag förtjänar det. ge mig.
hat
hatar:
psyk öppenvårdshelvetet som ger mig en ny medicin när dom säger att ingen av dom jag äter funkar. En ny medicin? En medicin mot psykoserna, inget mot sömnen som inte infinner sig när den ska, eller antideppen som är värdelösa? eller dom rosa som inte dämpar ångesten
apotekshelvetessystemet som inte har mina tabletter, och som skriker ut mitt ärende högt. jag skulle börja med tabletterna idag, det brydde dom sig inte om, de är ok att jag inte gör det förnsän i morgon. men hey.. varför skulle det betyda något?
att jag saknar er så jäkla oerhört att det gör ont. men jag klarar inte av att leva med er
att jag sitter i särskolan och gråter och försöker göra något åt min värdelösa pluggsituation när hoppet egentligen är ute
att människor jag itne känner har en sjuk makt över mig
att jag förstör allt det fina jag haft, kunde ha, har
att mongo rösten i mitt huvud talar sanning
att jag längtar efter att få dö, men inte ´gör ett skit åt saken
att jag känner mig som en hormonstinn tonårsemo brud som skär sig på överarmarna och hoppas att någon ska se
att jag inte ger upp
att jag känner saker
att jag behöver saker
att jag vaknade i morse
nej, jag skainte forts'ttta i evighet jag ska gå hem och dra ner rullgardinen
0710172129
Okej. here goes
Hej jag heter Lina, jag är tydligen psykiskt sjuk och ett hopplöst fall. Jag hatar min kropp, mina tankar som oftast är självdestruktiva, jag hatar det faktum att jag lever och ännu mer det faktum att jag inte är stark nog att avsluta det. Jag försöker låta bli att vältra mig i självömkan men gör det i alla fall. jag skadar mig själv på olika sätt, och försöker med jämna mellanrumm ta mitt liv. Jag har ett helvetesförflutet som inte alls går upp mot andras. Jag har stora problem med tillit och är rädd för människor. Speciellt så är jag rädd för dig och dom känslostormar jag får med dig.
Jag är besatt av dig på så många sätt att jag inte ens kan räkna dom. jag har lagt mitt liv i dina händer, jag glömde bara bort att fråga om du kunde vårda det. Ingenting jag kännt eller upplevt innan går att jämföra med livet jag testat med dig.
jag har sjuk många frågor, som jag inte kan ställa. jag har sjukt många svar som du inte kommer att höra. du litar inte på mig och jag orkar inte särskillt mycket mer. mitt liv rasar omkring mig, jag lägger all min energi på dig. jag försöker desperat laga det som var/kunde bli oss.
jag tror du tror att jag alltid gör något annat, när sanningen är att jag ofta sitter hemma. inte alltid ensam. jag är ensam i grupp. Jag försöker koncentrera mig på skolan, då kanske det går några minuter utan att jag tänker på dig. suck. önsketänkande. du är alltid där. om jag läser något som låter roligt 'oh det här skulle han gillat' om jag undrar över något, så vill jag prata med dig, du brukar ha svar på det mesta.
så många underbara egenskaper. saker jag saknar, som jag hoppas skall komma igen.
men någonstans börjar en vetskap att formas. den där om att det inte går. jag är för fel. jag gör för måna ogenomtänka saker, för många saker som för mig är självklara, men som jag inte förstår att alla andra inte fattar. Jag vet ju allt, jag ser det jag vill att du ska se. jag ser hela min bild och förstår inte hur budskapet inte når fram. men det gör det inte. Vi talar fortfarande inte samma språk, och erbjudandet om tolk expierd months ago... Bilden d ser gör inte min verklighet rättvis. Kanske ligger inte felet hos mig? Den tanken slog mig, jag förkastade den. Mina fel blir så ofta påtalade, hur kan det då vara osanning.
jag sa att jag skulle sluta försvara mig, för jag tror inte att orden gör skillnad. ändå sitter jag här, ett dygn senare och gör precis samma sak. Mitt känsloliv har förvandlat mig till ett billigt luder som säljer sig gratis. jag har förlorat förmågan att fungera. jag tänker att jag gör vad som helst för dig, men vet att i din värld så stämmer inte det. Vissa saker du vill ha, är främmande för mig, men du betraktar dom som så uppenbara att du inte förstår hur jag nekar.
mitt sätt att leva är fel, mitt sätt att umgås är fel, mitt sätt att skriva är fel, mina åtaganden är fel, mina planer är fel. jag förstår inte hur livet kunde missa dom stora röda blinkande error lamporna som flashade när jag föddes.
nej det är inte dina ord, och jag anklagar inte dig för någonting. det är inte ditt fel att jag mår dåligt, även om någon säger att du tror det. det är inte ditt fel att jag inte orkar leva. du skulle göra det lättare att hörda ut, titta på sommaren. men älskling jag är trasig, så fruktansvärt fel. varje litet tvivel som inte skulle bry någon annan det minsta, ruckar hela min existens och får mig att göra drastiska saker. nej det är inte ditt fel att jag mår dåligt. det kan vara lätt att tro det då du fått mig att må bra tidigare. du lyfte upp mig enormt, och från den där första dagen i maj har du varit speciell. från den där första dagen har du fyllt varenda del av mig med din energi. jag la mitt liv i dina händer och började leva för dig.
någonstans på vägen så tappade jag bort den jag trodde att jag var. idag gör det ingen skillnad. för spelar verkligen något någon roll
jag orkar inte mer. vet du om att jag gråter varje gång du lämnar mig. vet du om att jag inte alltid pluggar när jag säger att jag gör det. jag försöker men finner mig ofta stirrandes ut i rymden, lyssnandes på musik som talar om förlorad kärlek och krossade hjärtan. Vet du om att jag så förtvivlat behöver dig?
men nej, jag tror att det är över snart. två veckor kvar till flytt och jag har bestämt mig. jag vet inte varför du stannar kvar i min närhet, jag är inte bra för dig. jag står inte ut med att skada dig, jag lever hellre olycklig än gör det.
går det att reparera det som slagits i bitar? vill du?
vill du ha mig i alla fall`? trots mina tusen fel och brister? kan du ha överseende med att jag sällan fattar, att jag är svårlärd och allt annat du inte tycker om? Vill du? kom och ta mig! Vi har väntat länge nog nu. för varje sag som vi inte är tillsammans så ökar avståndet.
jag tänker sluta förklara mig, jag orkar inte mer, jag orkar inte med något alls, jag orkar inte be om ursäkt och lägga till ytterliggare saker till listan med fel. jag orkar inte få din misstro bekräftad, för vetskapen om att jag gör det där, att jag sätter mig i situationer som du kan tolka så är mer än jag orkar bära.
att vara jag var inte bra nog, så jag raderade henne och försökte leva upp till dina önskemål. ordet katastrof är en underdrift om man kollar på resultatet. nu vet jag varken ut eller in. jag försöker ändra mitt sätt, och det mesta jag kan, det jag vet att du vill att det ska ändras på. men det blir fel i alla fall.. jag är ledsen att säga det älskling, men jag räcker inte till.jag förstör oss. jag förstör dig och jag förstör mig själv.
Det är vidrig höst. allt går åt skogen. praktiken på ambulansen blev avblåst i sista stund, det tog sjukt hårt. Jag hade verkligen hängt upp hela veckan på det. på att få göra det jag brinner för. Förnuftet säger mig att det inte var mitt fel att det inte blev något,att jag inte kan rå för att dom fick nya arbetskamrater. känslorna säger annorlunda. självklart händer det mig, jag förtjänar inte att vara där. ve är jag som tror att jag skulle kunna göra någon skillnad, vem är jag som tror at jag skulle kunna ha något där att göra. jag är klantig värdelös och ganska dum.
tänk er en bergochdalbana, vi kan ta den på grönan, alla har åkt den right?
ni sitter högst upp, livet är underbart, ni vet att livet bara börjat och att det här kommer bli underbart..
och det börjar gå neråt. du skrattar, det pirrar i magen, flr du vet att det snart vänder
men det händer inte. istället för en ny topp, så fortsätter du att rasa, i oändlighet. där någonstans, nära det ställe där rälsen tar slut. där är jag
det här går inte. någon gång i somras sa jag till ben att den här känslan skulle jag minnas. hur det var att vara så här lycklig. kunde jag bara minnas den känslan skulle jag aldrig behöva må så här. den känslan kom över mig på skansen också, när han skrev att han ville att jag kom.
så många misstag. jag blev hög på stunderna av lycka. jag blev beroende av dig. jag lät bli att ta hand om den jag var, och levde bara för oss.
känner jag dig rätt är det här bara tomma ord.du kommer inte tro mig. jag kan inte ens klandra dig längre
vet du hur det kan vara? när du inte ens minns dom lyckliga dagarna, jag vet att jag sa så till ben, jag vet att jag strålade. hon var gråtfärdig för att jag var så lycklig. jag? jag minns inte känslan.
hur gör man när man lever utan missär? hur gör man för att låta bli att gå nära bilvägen och hoppas att man ramlar? hur gör man för att leva
förlåt. för att jag skriver och lägger över min olycka på er som läser. jag ber om ursäkt för att ni ser mitt helvete.
får jag ge upp nu?
jag hoppas som vanligt på att det inte blir en morgondag. men troligen så vaknar jag upp, och precis som idag så kommer första tanken vara att dagen redan är förstörd
som krossat glas
Hej jag heter Lina, jag är tydligen psykiskt sjuk och ett hopplöst fall. Jag hatar min kropp, mina tankar som oftast är självdestruktiva, jag hatar det faktum att jag lever och ännu mer det faktum att jag inte är stark nog att avsluta det. Jag försöker låta bli att vältra mig i självömkan men gör det i alla fall. jag skadar mig själv på olika sätt, och försöker med jämna mellanrumm ta mitt liv. Jag har ett helvetesförflutet som inte alls går upp mot andras. Jag har stora problem med tillit och är rädd för människor. Speciellt så är jag rädd för dig och dom känslostormar jag får med dig.
Jag är besatt av dig på så många sätt att jag inte ens kan räkna dom. jag har lagt mitt liv i dina händer, jag glömde bara bort att fråga om du kunde vårda det. Ingenting jag kännt eller upplevt innan går att jämföra med livet jag testat med dig.
jag har sjuk många frågor, som jag inte kan ställa. jag har sjukt många svar som du inte kommer att höra. du litar inte på mig och jag orkar inte särskillt mycket mer. mitt liv rasar omkring mig, jag lägger all min energi på dig. jag försöker desperat laga det som var/kunde bli oss.
jag tror du tror att jag alltid gör något annat, när sanningen är att jag ofta sitter hemma. inte alltid ensam. jag är ensam i grupp. Jag försöker koncentrera mig på skolan, då kanske det går några minuter utan att jag tänker på dig. suck. önsketänkande. du är alltid där. om jag läser något som låter roligt 'oh det här skulle han gillat' om jag undrar över något, så vill jag prata med dig, du brukar ha svar på det mesta.
så många underbara egenskaper. saker jag saknar, som jag hoppas skall komma igen.
men någonstans börjar en vetskap att formas. den där om att det inte går. jag är för fel. jag gör för måna ogenomtänka saker, för många saker som för mig är självklara, men som jag inte förstår att alla andra inte fattar. Jag vet ju allt, jag ser det jag vill att du ska se. jag ser hela min bild och förstår inte hur budskapet inte når fram. men det gör det inte. Vi talar fortfarande inte samma språk, och erbjudandet om tolk expierd months ago... Bilden d ser gör inte min verklighet rättvis. Kanske ligger inte felet hos mig? Den tanken slog mig, jag förkastade den. Mina fel blir så ofta påtalade, hur kan det då vara osanning.
jag sa att jag skulle sluta försvara mig, för jag tror inte att orden gör skillnad. ändå sitter jag här, ett dygn senare och gör precis samma sak. Mitt känsloliv har förvandlat mig till ett billigt luder som säljer sig gratis. jag har förlorat förmågan att fungera. jag tänker att jag gör vad som helst för dig, men vet att i din värld så stämmer inte det. Vissa saker du vill ha, är främmande för mig, men du betraktar dom som så uppenbara att du inte förstår hur jag nekar.
mitt sätt att leva är fel, mitt sätt att umgås är fel, mitt sätt att skriva är fel, mina åtaganden är fel, mina planer är fel. jag förstår inte hur livet kunde missa dom stora röda blinkande error lamporna som flashade när jag föddes.
nej det är inte dina ord, och jag anklagar inte dig för någonting. det är inte ditt fel att jag mår dåligt, även om någon säger att du tror det. det är inte ditt fel att jag inte orkar leva. du skulle göra det lättare att hörda ut, titta på sommaren. men älskling jag är trasig, så fruktansvärt fel. varje litet tvivel som inte skulle bry någon annan det minsta, ruckar hela min existens och får mig att göra drastiska saker. nej det är inte ditt fel att jag mår dåligt. det kan vara lätt att tro det då du fått mig att må bra tidigare. du lyfte upp mig enormt, och från den där första dagen i maj har du varit speciell. från den där första dagen har du fyllt varenda del av mig med din energi. jag la mitt liv i dina händer och började leva för dig.
någonstans på vägen så tappade jag bort den jag trodde att jag var. idag gör det ingen skillnad. för spelar verkligen något någon roll
jag orkar inte mer. vet du om att jag gråter varje gång du lämnar mig. vet du om att jag inte alltid pluggar när jag säger att jag gör det. jag försöker men finner mig ofta stirrandes ut i rymden, lyssnandes på musik som talar om förlorad kärlek och krossade hjärtan. Vet du om att jag så förtvivlat behöver dig?
men nej, jag tror att det är över snart. två veckor kvar till flytt och jag har bestämt mig. jag vet inte varför du stannar kvar i min närhet, jag är inte bra för dig. jag står inte ut med att skada dig, jag lever hellre olycklig än gör det.
går det att reparera det som slagits i bitar? vill du?
vill du ha mig i alla fall`? trots mina tusen fel och brister? kan du ha överseende med att jag sällan fattar, att jag är svårlärd och allt annat du inte tycker om? Vill du? kom och ta mig! Vi har väntat länge nog nu. för varje sag som vi inte är tillsammans så ökar avståndet.
jag tänker sluta förklara mig, jag orkar inte mer, jag orkar inte med något alls, jag orkar inte be om ursäkt och lägga till ytterliggare saker till listan med fel. jag orkar inte få din misstro bekräftad, för vetskapen om att jag gör det där, att jag sätter mig i situationer som du kan tolka så är mer än jag orkar bära.
att vara jag var inte bra nog, så jag raderade henne och försökte leva upp till dina önskemål. ordet katastrof är en underdrift om man kollar på resultatet. nu vet jag varken ut eller in. jag försöker ändra mitt sätt, och det mesta jag kan, det jag vet att du vill att det ska ändras på. men det blir fel i alla fall.. jag är ledsen att säga det älskling, men jag räcker inte till.jag förstör oss. jag förstör dig och jag förstör mig själv.
Det är vidrig höst. allt går åt skogen. praktiken på ambulansen blev avblåst i sista stund, det tog sjukt hårt. Jag hade verkligen hängt upp hela veckan på det. på att få göra det jag brinner för. Förnuftet säger mig att det inte var mitt fel att det inte blev något,att jag inte kan rå för att dom fick nya arbetskamrater. känslorna säger annorlunda. självklart händer det mig, jag förtjänar inte att vara där. ve är jag som tror att jag skulle kunna göra någon skillnad, vem är jag som tror at jag skulle kunna ha något där att göra. jag är klantig värdelös och ganska dum.
tänk er en bergochdalbana, vi kan ta den på grönan, alla har åkt den right?
ni sitter högst upp, livet är underbart, ni vet att livet bara börjat och att det här kommer bli underbart..
och det börjar gå neråt. du skrattar, det pirrar i magen, flr du vet att det snart vänder
men det händer inte. istället för en ny topp, så fortsätter du att rasa, i oändlighet. där någonstans, nära det ställe där rälsen tar slut. där är jag
det här går inte. någon gång i somras sa jag till ben att den här känslan skulle jag minnas. hur det var att vara så här lycklig. kunde jag bara minnas den känslan skulle jag aldrig behöva må så här. den känslan kom över mig på skansen också, när han skrev att han ville att jag kom.
så många misstag. jag blev hög på stunderna av lycka. jag blev beroende av dig. jag lät bli att ta hand om den jag var, och levde bara för oss.
känner jag dig rätt är det här bara tomma ord.du kommer inte tro mig. jag kan inte ens klandra dig längre
vet du hur det kan vara? när du inte ens minns dom lyckliga dagarna, jag vet att jag sa så till ben, jag vet att jag strålade. hon var gråtfärdig för att jag var så lycklig. jag? jag minns inte känslan.
hur gör man när man lever utan missär? hur gör man för att låta bli att gå nära bilvägen och hoppas att man ramlar? hur gör man för att leva
förlåt. för att jag skriver och lägger över min olycka på er som läser. jag ber om ursäkt för att ni ser mitt helvete.
får jag ge upp nu?
jag hoppas som vanligt på att det inte blir en morgondag. men troligen så vaknar jag upp, och precis som idag så kommer första tanken vara att dagen redan är förstörd
som krossat glas
2250
i just died a little bit, and somehow i feel that the only reason i bleed is to know i'm still alive
Panikångest med kräk och svimmning i skolan
gråt, rosa, syner och drömmar om rakblad hemma
bort. jag måste bort.
Panikångest med kräk och svimmning i skolan
gråt, rosa, syner och drömmar om rakblad hemma
bort. jag måste bort.
