1453
ibland blir det bara för mycket för mig
ibland blir det bara helt fel
jag har slutat drömma om imorgon
jag ber istället om att jag ska överleva idag.
f*u
ibland blir det bara helt fel
jag har slutat drömma om imorgon
jag ber istället om att jag ska överleva idag.
f*u
2/10.07
Det här går inte. Min verklighet har rasat. Jag tror jag kastade in handuken, men upptäckte det för sent. Min själ gav upp och dog, men min kropp går på batterier och fortsätter andas. Ett skal. En bild, man kan tro att det fortfarande är jag, men det är en nidbild. Ser du inte det svarta ludd som har tagit över min mage? Ser du inte kollisionsplatsen i mitt huvud... Ser du inte att mina lemmar gråter och bönar mig att plocka fram rakbladen? Ser du att jag är ett spöke? Det här är jag på ett femton- tjuogtal lugnande per dag. Jag måste. orka. kämpa. inte ge upp. Jag ska inte dö idag, och fortsätter alltså att knarka bort mina impulser.
I hope my smile can distrakt you
I hope my fists kan fight for two
so it never has to show
and you'll never know
I hope my love can blind you
I hope my arms can bind you
so you never have to see what we have grown to be
one may think we are all right
but we need pills to sleep at night
we need lies to make it trough the day
we are not okay.
one may think we are all right
but we need pills to sleep at night
we need lies to make it trough the day
we are not okay
one may think we are doing fine
but if i had to lay it on the line
we are losing ground every present day
but thats one thing i would never say to you
thats one thing i would never say to you
snart är det torsdag, underbara dag, skynda dig kom. möte med psyk, och förhoppningsvis så har dom kommit på en ny mirakelkur.
Jag försöker ta ansvar för mig själv och mitt liv, jag har faktiskt bett om hjälp, och Eva hörde mig. Jag kämpar, men det är som att gå i motvind.
Åh mitt gäng, mitt underbara älskade gäng. Vi håller i varandra hårt, om en släpper taget, så faller vi alla.
Mina änglar med vingklippta vingar
L & M vi tar en dag i sänder
förhoppningsvis är det inget farligt som händer
jag hittade er sent
men äntligen har jag kommit hem
jag slåss mer än gärna för er
och jag finns alltid här-. villkorslöst
Underbara vänner. Jag har inte ord för vad ni betyder. Ni gör det svårt att släppa taget. Vet ni att kärleken till er är som energi, jag äter luft, men klarar allt för att jag har er.
Älskade familjer. Jag har så många, vissa omöjliga att göra sig av med
andra som jag inte släpper.
Y & M +M & B.T
ni är mina idoler. Ni är så starka och kärleksfulla. Det gör mig ont att jag oroar er
det är inte med flit, i mina mörkaste stunder är det vetskapen om att jag kan komma till er och få en dos av kärlek som är ljuset vid horisonten. Glöm aldrig bort att älska varandra.
Jag har bett cali att se till att min mamma inte informeras nästa gång. inte ens om det är osäkert, inte innan det är försent. jag vill inte oroa, jag överdoserar inte för skojs skull, inte ens för att få vila. När jag gör det har jag gett upp, och jag vill inte att hon ska veta det.
Hur klarar man som förälder vetskapen om att ens barn ignorerar livet? Hur klarar man som mamma av att gå vidare, och inte ge upp? En så jäkla stark kvinna. och jag vill inte förstöra henne mer än vad jag behöver.
jag andas ut går ner på knä
går sönder av ditt leende
Jag har oftare vanföreställningar. Inte bara insekter,
fantasifoster och demoner
jag ser allt, och förstår inte att det inte är verkligt
bara efteråt.
skolan är ett helvete, att sitta och prata om LPT, och höra deras diskutioner
och veta
denna äckliga vetskap
om att jag är sån
jag är en av dom som dom låser in
jag är en sån som är en fara för mig själv
Men jag lär mig
jag vet hur jag ska undvika tvångsvård
för jag tänker inte leva mitt liv i ett rökrum
Jag faller samman
Mitt liv i bitar
som krossat glas
orkar inte ta hand om mig själv
min kropp
min hygien
min lägenhet
mina räkningar
mina vänner
jag hoppas att ni förstår, ibland är jag svag
ibland har visst kommit och talat om att han stannar ett tag
yrsel. inget smakar. längtan efter nikotin, efter alkohol, efter rus
jag är redan där. ständigt illamående.
men det är något jag aldrig skulle säga till dig
one may think I'm all right, but I night pills to sleep at night.
I need lies to make it through the day. I'm not okay
I hope my smile can distrakt you
I hope my fists kan fight for two
so it never has to show
and you'll never know
I hope my love can blind you
I hope my arms can bind you
so you never have to see what we have grown to be
one may think we are all right
but we need pills to sleep at night
we need lies to make it trough the day
we are not okay.
one may think we are all right
but we need pills to sleep at night
we need lies to make it trough the day
we are not okay
one may think we are doing fine
but if i had to lay it on the line
we are losing ground every present day
but thats one thing i would never say to you
thats one thing i would never say to you
snart är det torsdag, underbara dag, skynda dig kom. möte med psyk, och förhoppningsvis så har dom kommit på en ny mirakelkur.
Jag försöker ta ansvar för mig själv och mitt liv, jag har faktiskt bett om hjälp, och Eva hörde mig. Jag kämpar, men det är som att gå i motvind.
Åh mitt gäng, mitt underbara älskade gäng. Vi håller i varandra hårt, om en släpper taget, så faller vi alla.
Mina änglar med vingklippta vingar
L & M vi tar en dag i sänder
förhoppningsvis är det inget farligt som händer
jag hittade er sent
men äntligen har jag kommit hem
jag slåss mer än gärna för er
och jag finns alltid här-. villkorslöst
Underbara vänner. Jag har inte ord för vad ni betyder. Ni gör det svårt att släppa taget. Vet ni att kärleken till er är som energi, jag äter luft, men klarar allt för att jag har er.
Älskade familjer. Jag har så många, vissa omöjliga att göra sig av med
andra som jag inte släpper.
Y & M +M & B.T
ni är mina idoler. Ni är så starka och kärleksfulla. Det gör mig ont att jag oroar er
det är inte med flit, i mina mörkaste stunder är det vetskapen om att jag kan komma till er och få en dos av kärlek som är ljuset vid horisonten. Glöm aldrig bort att älska varandra.
Jag har bett cali att se till att min mamma inte informeras nästa gång. inte ens om det är osäkert, inte innan det är försent. jag vill inte oroa, jag överdoserar inte för skojs skull, inte ens för att få vila. När jag gör det har jag gett upp, och jag vill inte att hon ska veta det.
Hur klarar man som förälder vetskapen om att ens barn ignorerar livet? Hur klarar man som mamma av att gå vidare, och inte ge upp? En så jäkla stark kvinna. och jag vill inte förstöra henne mer än vad jag behöver.
jag andas ut går ner på knä
går sönder av ditt leende
Jag har oftare vanföreställningar. Inte bara insekter,
fantasifoster och demoner
jag ser allt, och förstår inte att det inte är verkligt
bara efteråt.
skolan är ett helvete, att sitta och prata om LPT, och höra deras diskutioner
och veta
denna äckliga vetskap
om att jag är sån
jag är en av dom som dom låser in
jag är en sån som är en fara för mig själv
Men jag lär mig
jag vet hur jag ska undvika tvångsvård
för jag tänker inte leva mitt liv i ett rökrum
Jag faller samman
Mitt liv i bitar
som krossat glas
orkar inte ta hand om mig själv
min kropp
min hygien
min lägenhet
mina räkningar
mina vänner
jag hoppas att ni förstår, ibland är jag svag
ibland har visst kommit och talat om att han stannar ett tag
yrsel. inget smakar. längtan efter nikotin, efter alkohol, efter rus
jag är redan där. ständigt illamående.
men det är något jag aldrig skulle säga till dig
one may think I'm all right, but I night pills to sleep at night.
I need lies to make it through the day. I'm not okay
less
Jag orkar inte med mer. Jag orkar inte, jag orkar bara verkligen inte. Jag vill bara gråta, göra slut på det. försvinna, tyst, stilla ensamt. Borta. död.
Jag orkar inte, jag orkar inte.
Jag orkar inte vara jag.
Jag orkar inte hålla upp den där äckliga jäkla masken, den där fasaden som är bräckligare än glas och hårdare än betong. Att lägga av den är inget alternativ, under den är jag skör. Som blött papper, trillar sönder mellan dina fingrar. som om dom vore av rakblad. Det behövs inte, ni dödar mig i alla fall.
Jag dödar mig i alla fall.
Vem behöver glas? Vem behöver rakblad? Vem behöver smärtstillande? Vem behöver något?
Jag har ju mig själv.
Jag vågar inte
JAg orkar inte
Jag vill inte
ut. flykt. borta. försvinna.glömma.
erase and rewind.
DELEATE
glömma...
Jag sparkar mig i magen, sliter sönder håret och skriker mig själv att fatta! Ge upp
Vissa dagar. är jag bara för mycket.
vissa stunder är allt för mycket.
Jag orkar inte, jag orkar inte.
Jag orkar inte vara jag.
Jag orkar inte hålla upp den där äckliga jäkla masken, den där fasaden som är bräckligare än glas och hårdare än betong. Att lägga av den är inget alternativ, under den är jag skör. Som blött papper, trillar sönder mellan dina fingrar. som om dom vore av rakblad. Det behövs inte, ni dödar mig i alla fall.
Jag dödar mig i alla fall.
Vem behöver glas? Vem behöver rakblad? Vem behöver smärtstillande? Vem behöver något?
Jag har ju mig själv.
Jag vågar inte
JAg orkar inte
Jag vill inte
ut. flykt. borta. försvinna.glömma.
erase and rewind.
DELEATE
glömma...
Jag sparkar mig i magen, sliter sönder håret och skriker mig själv att fatta! Ge upp
Vissa dagar. är jag bara för mycket.
vissa stunder är allt för mycket.
fake
Varför fattar jag inte? Varför förstår jag att jag gör fel, men slutar inte. Jag förstör så mycket, och jag vet att det är som yster sa: jag skadar fler än mig själv när jag skadar mig själv... eller någonting ditåt. Jag vet inte, ich jag kan inte ta till mig det.
Jag vet att ni tycker om mig, men det spelar oftast ingen roll, för jag tror det inte.
Jag vet om att jag inte är ensam i världen om att ha det såhär, men vart har du dina maskar?
Jag vet om att det inte är mitt fel och att jag gör så gott jag kan, men tycker att det låter falsk.
Jag vet att inte ens jag alltid kan bättre, men skrattar åt min egen naivitet.
Jag vet att jag sårar er när jag skadar mig själv
...och jag vet att jag inte förtjänar det här. Jag förtjänar på många sätt ingenting.
Jag skulle vilja vara ett avskräckande exempel, men behövs det verkligen. Jag vann en tävling i lördags, woho mina skärsår är dom som gett dom allvarligaste menen. Betyder det att era inte räknas? Klart att det gör, man kan inte tävla i sådant och man kan inte tävla om man tävlar på olika villkor.
En annan vän sa att hon en gång hade en vän som fungerarde som ett avskräckande exempel, men hon var inte värre än mig. Hon avslutade med att säga att hon inte ville bli som jag.
Jag förstår det, jag vill inte heller vara jag. På många sätt så gör det mig ingenting att jag är så hemsk att jag är värst, på andra sätt så gör det all skillnad i världen. Är det allt jag är bra på? Att göra mig själv illa? Är det min mening med livet, att vara ett avskräckande exempel istället för att vara en vän? Wohoo Grattis mongo du gjorde det igen.
...Men jag förstår trots allt att det inte var elakt menat, och att alla elakheter bor i mitt huvud. Vem skulle vilja bli som jag? Vem skulle ha vilja kunna stoltsera med att dom levt tio år på kanten? Vad är det för sjuka människor som skulle vilja ha det här? Varför börjar man när man vet bättre? Vad har det här gett mig?
Nervskador i ben och fötter, och ja. Jag kommer få dras med det hela livet. Look what happends if you cut to deep.
Ett osunt förhållande till mat och näring. Jag menar, jag gav bort min mikro för att inte kunna laga snabbmat. Mycket hemma är packat inför flytt, men vågen står kvar. Jag har inte tömt frysen något mer den senaste tiden och jag lever på dricka. Jag döljer sanningen och slingrar mig ofta omedvetet iväg någon annanstans ifall någon kommer för nära. Jag tror inte att jag ljuger, för i mina öron är det sanning.
Det är höst, den brukar vara jobbig, i år är inget undantag. Jag hittar negativa saker med varje årstid. Jag hittar alltid en anledning att begrava mig i självhat. Varför? Jag letar inte, jag försöker rycka upp mig... men hur bra gick det?`
I våras kom det in någon i mitt liv, någon som påverkade mig mer än jag trodde var möjligt. När min mammas gråt inte fick mig att äta, så räckte hans hot om att åka. När mina vänner hot och tårar inte fick mig att lägga undan rakbladen så gjorde jag det när han lovade att göra samma sak. Jag står helt enkelt inte ut med tanken på att skada honom.
Jag gav honom samma löfte, även om han inte hörde det. Jag drack rengöringsmedel när jag trodde han gjort dumheter och ljög faktiskt för att kunna få ta mitt liv ifred.
Jag brukar inte ljuga, jag brukar kunna få vara ifred i alla fall. Jag tycker inte om lögner. Men jag ljög. Jag har tagit två lite större överdoser i sommar, under den ena var jag däckad fyra dygn. Jag har inget minne av att folk kommit upp till min lägenhet då, men tydligen så har dom det. Jag tog så många smärtstillande jag fick i mig innan jag sjönk ner i den efterlängtade medvetslösheten. Och jag ljög om det. Jag sa att det varit körtelfeber som däckat mig för jag stod inte ut med tanken på att han skulle göra något liknande.
...Jag har försökt sluta med det också, vill vara någon att vara stolt över. Det gick inget vidare. När mina tabletter var slut och jag vägrade annvända mina rakblad så hittade min geniala hjärna andra utvägar:
Mina damer och herrar låt mig presentera herr Psykos!
Wohoo. Riktigt spännande egentligen, jag menar fundera. Hur kan min hjärna välja att fry från verkligheten in i en värld av maskar, larver, död och ägg? Hur kan det vara ett alternativ? Jag kan inte förstå att den får ett sånt spel, och jag kan inte förstå att jag inte kan kontrollera det.
Det som hände var följande; jag blev kort sagt rädd för en blomma, fick för mig att det bodde maskar i den, maskar som rammlade ut ur blomman och kröp mot mig. Under huden hade jag insekter och ägg.. Och dom var i min hjärna och i mitt hår.
Typ. Jag vet faktiskt inte, det är det jag har fått höra, jag minns bara paniken. Kan du förstå känslan av att ha likmaskar under huden? Nej jag misstänkte det, så låt mig försöka förklara så här. Du vet en varm sommardag, och en geting följer efter dig, nästan så att den är på väg att trassla in sig i håret? Blir du lite smått panikslagen? Mmmm, gulligt, tänk dig då att istället så är det hundratusentals getingar och dom lyckas tränga in i din hud och lägga ägg under den. Dom försöker kravla upp genom näsan för att kalasa på din hjärna och du har samtidigt spiindlar i håret. Grattis, någonstans där var visst jag.
Jag försökte sluta göra mig själv illa av den enkla anledningen att jag inte stod ut med att skada någon annan. Men det blev värre. Jag är rädd, rädd för vad jag ska göra nästa gång. Vad händer om jag är ensam..
Med honom så löste sig allt, när det började krypa så kom han och fick mig att tro att det var han. Och jag trodde det. Första och hitills enda gången jag klarat av att tackla en psykos utan knark. Det räkte med honom. Han fixar allt.
Nu är det inte så längre, jag är återigen en slav under mina tankar och vågar inte lämna lägenheten untan dosetten. Dumma saker händer om jag inte hinner däcka mig själv i tid. Och jag vill inte ha det så.
Psyk-tanten vill skriva ut starkare tabletter, jag har hitills sagt nej. Jag vill inte behöva leva så. Jag vill ha ett normalt liv! jag har tänkt att jag klarar det i alla fall, men efter helgen är jag inte längre säker.
Det ligger förändringar i luften, men jag vet ännu inte om dom är positiva eller negativa. Jag vet att saker och ting måste ändras, för det är en ohållbar situation. Men vad, och hur?
Jag saknar honom. Han förstår det inte.
Jag vet att ni tycker om mig, men det spelar oftast ingen roll, för jag tror det inte.
Jag vet om att jag inte är ensam i världen om att ha det såhär, men vart har du dina maskar?
Jag vet om att det inte är mitt fel och att jag gör så gott jag kan, men tycker att det låter falsk.
Jag vet att inte ens jag alltid kan bättre, men skrattar åt min egen naivitet.
Jag vet att jag sårar er när jag skadar mig själv
...och jag vet att jag inte förtjänar det här. Jag förtjänar på många sätt ingenting.
Jag skulle vilja vara ett avskräckande exempel, men behövs det verkligen. Jag vann en tävling i lördags, woho mina skärsår är dom som gett dom allvarligaste menen. Betyder det att era inte räknas? Klart att det gör, man kan inte tävla i sådant och man kan inte tävla om man tävlar på olika villkor.
En annan vän sa att hon en gång hade en vän som fungerarde som ett avskräckande exempel, men hon var inte värre än mig. Hon avslutade med att säga att hon inte ville bli som jag.
Jag förstår det, jag vill inte heller vara jag. På många sätt så gör det mig ingenting att jag är så hemsk att jag är värst, på andra sätt så gör det all skillnad i världen. Är det allt jag är bra på? Att göra mig själv illa? Är det min mening med livet, att vara ett avskräckande exempel istället för att vara en vän? Wohoo Grattis mongo du gjorde det igen.
...Men jag förstår trots allt att det inte var elakt menat, och att alla elakheter bor i mitt huvud. Vem skulle vilja bli som jag? Vem skulle ha vilja kunna stoltsera med att dom levt tio år på kanten? Vad är det för sjuka människor som skulle vilja ha det här? Varför börjar man när man vet bättre? Vad har det här gett mig?
Nervskador i ben och fötter, och ja. Jag kommer få dras med det hela livet. Look what happends if you cut to deep.
Ett osunt förhållande till mat och näring. Jag menar, jag gav bort min mikro för att inte kunna laga snabbmat. Mycket hemma är packat inför flytt, men vågen står kvar. Jag har inte tömt frysen något mer den senaste tiden och jag lever på dricka. Jag döljer sanningen och slingrar mig ofta omedvetet iväg någon annanstans ifall någon kommer för nära. Jag tror inte att jag ljuger, för i mina öron är det sanning.
Det är höst, den brukar vara jobbig, i år är inget undantag. Jag hittar negativa saker med varje årstid. Jag hittar alltid en anledning att begrava mig i självhat. Varför? Jag letar inte, jag försöker rycka upp mig... men hur bra gick det?`
I våras kom det in någon i mitt liv, någon som påverkade mig mer än jag trodde var möjligt. När min mammas gråt inte fick mig att äta, så räckte hans hot om att åka. När mina vänner hot och tårar inte fick mig att lägga undan rakbladen så gjorde jag det när han lovade att göra samma sak. Jag står helt enkelt inte ut med tanken på att skada honom.
Jag gav honom samma löfte, även om han inte hörde det. Jag drack rengöringsmedel när jag trodde han gjort dumheter och ljög faktiskt för att kunna få ta mitt liv ifred.
Jag brukar inte ljuga, jag brukar kunna få vara ifred i alla fall. Jag tycker inte om lögner. Men jag ljög. Jag har tagit två lite större överdoser i sommar, under den ena var jag däckad fyra dygn. Jag har inget minne av att folk kommit upp till min lägenhet då, men tydligen så har dom det. Jag tog så många smärtstillande jag fick i mig innan jag sjönk ner i den efterlängtade medvetslösheten. Och jag ljög om det. Jag sa att det varit körtelfeber som däckat mig för jag stod inte ut med tanken på att han skulle göra något liknande.
...Jag har försökt sluta med det också, vill vara någon att vara stolt över. Det gick inget vidare. När mina tabletter var slut och jag vägrade annvända mina rakblad så hittade min geniala hjärna andra utvägar:
Mina damer och herrar låt mig presentera herr Psykos!
Wohoo. Riktigt spännande egentligen, jag menar fundera. Hur kan min hjärna välja att fry från verkligheten in i en värld av maskar, larver, död och ägg? Hur kan det vara ett alternativ? Jag kan inte förstå att den får ett sånt spel, och jag kan inte förstå att jag inte kan kontrollera det.
Det som hände var följande; jag blev kort sagt rädd för en blomma, fick för mig att det bodde maskar i den, maskar som rammlade ut ur blomman och kröp mot mig. Under huden hade jag insekter och ägg.. Och dom var i min hjärna och i mitt hår.
Typ. Jag vet faktiskt inte, det är det jag har fått höra, jag minns bara paniken. Kan du förstå känslan av att ha likmaskar under huden? Nej jag misstänkte det, så låt mig försöka förklara så här. Du vet en varm sommardag, och en geting följer efter dig, nästan så att den är på väg att trassla in sig i håret? Blir du lite smått panikslagen? Mmmm, gulligt, tänk dig då att istället så är det hundratusentals getingar och dom lyckas tränga in i din hud och lägga ägg under den. Dom försöker kravla upp genom näsan för att kalasa på din hjärna och du har samtidigt spiindlar i håret. Grattis, någonstans där var visst jag.
Jag försökte sluta göra mig själv illa av den enkla anledningen att jag inte stod ut med att skada någon annan. Men det blev värre. Jag är rädd, rädd för vad jag ska göra nästa gång. Vad händer om jag är ensam..
Med honom så löste sig allt, när det började krypa så kom han och fick mig att tro att det var han. Och jag trodde det. Första och hitills enda gången jag klarat av att tackla en psykos utan knark. Det räkte med honom. Han fixar allt.
Nu är det inte så längre, jag är återigen en slav under mina tankar och vågar inte lämna lägenheten untan dosetten. Dumma saker händer om jag inte hinner däcka mig själv i tid. Och jag vill inte ha det så.
Psyk-tanten vill skriva ut starkare tabletter, jag har hitills sagt nej. Jag vill inte behöva leva så. Jag vill ha ett normalt liv! jag har tänkt att jag klarar det i alla fall, men efter helgen är jag inte längre säker.
Det ligger förändringar i luften, men jag vet ännu inte om dom är positiva eller negativa. Jag vet att saker och ting måste ändras, för det är en ohållbar situation. Men vad, och hur?
Jag saknar honom. Han förstår det inte.
arrgh!
Du kan skjuta dig själv så jäkla mycket ditt jävla mongo!! Hur kan du? Vad i helvete är du ute efter? Oh, ditt lilla patetiska vider, två kan spela det här spelet, och jag förlorar aldrig. Jag ska krossa dig som den patetiska lus du är! Skit ska skit ha, och du förtjänar mest av alla. Jag funderar seriöst på att skada dig. På riktigt. Tur för dig att jag inte sjunker så lågt, inte till din nivå! Jag kommer inte behandla dig som du förtjänar. Jag gav dig en chans, en chans som du inte ville ta. Ditt beslut- din förlust!
jag smakar salt
Jag som trodde jag hade en ny verklighet. Där allt var mjukt och ljust. En verkligehet långifrån den riktiga, den som jag vet att jag inte kan undfly. Ge mig inte hopp om du bara tänker ta det ifrån mig igen. Ryck inte undan mattan, för utan den så faller jag.
jag smakar salt
Jag som trodde jag hade en ny verklighet. Där allt var mjukt och ljust. En verkligehet långifrån den riktiga, den som jag vet att jag inte kan undfly. Ge mig inte hopp om du bara tänker ta det ifrån mig igen. Ryck inte undan mattan, för utan den så faller jag.
Hej och välkommen
till emo sidan av livet.
Du passerde precis en ny gräns. Förwtår du det? Förstår du att jag inte kommer lita på dig på samma sätt längre? Förstår du att jag kommer att sitta barnvakt? Förstår du att det känns som att det är mitt fel? Hade inte jag romantiserat rakbladsromansen hade du kanske inte gjort något. Det är något nytt, någotr jag måste lära mig leva med. Om det går vet jag inte, det är mycket att smälta. Jag oroar mig över mycket. Är det mitt fel? Kunde jag gjort något? Kommer det bli annorlunda?
du har gått och blivit emo, välkommen till min värld
Du passerde precis en ny gräns. Förwtår du det? Förstår du att jag inte kommer lita på dig på samma sätt längre? Förstår du att jag kommer att sitta barnvakt? Förstår du att det känns som att det är mitt fel? Hade inte jag romantiserat rakbladsromansen hade du kanske inte gjort något. Det är något nytt, någotr jag måste lära mig leva med. Om det går vet jag inte, det är mycket att smälta. Jag oroar mig över mycket. Är det mitt fel? Kunde jag gjort något? Kommer det bli annorlunda?
du har gått och blivit emo, välkommen till min värld
demoner
Det här är inget bra, ingen bra dag, ingen bra tidpunkt,inget bra liv. Ingenting alls är faktiskt bra just nu. Trist va?
well... get used to it, det kallas vardag.
Jag förstår inte. jag förstår inte att medans jag trodde att det var bra, så kämpade jkag för att hålla masken uppe, även medans jag inte trodde att jag hade något att gråta för, så fick jag kämpa för att hålla tårarna borta.. Nu är det värre. Nu har jag tydligen gjort bort mig igen. S sa att jag missade min chans att hjälpa honom, men han säger ju inget. Hur ska jag kunna läsa hans tankar, via sms? Oh vilket suveränt förhållande vi har.. Verkligen. Jag menar det.
Hej ironi här kommer jag.
ibland tänker jag förbjudna tankar. Tankar som lyckliga jag i nte borde få ha. Ofta vet jag inte vad jag ska göra. Jag lever så vitt skilda liv. I den ena världen är jag den MorF som alla tycker om, den levnadsglada, roliga tjejen med glimten i ögat. men i min värld. den som jag lever i när jag kommit hem och låst dörren. Där är det läskigt. och det kryper och smärtar och jag vill mest bara dö. Varför är det så?Hur länge kommer jag orka leva i båda världarna? Hur länge kommer jag orka hålla maske, och vad händer sen?
Hej medvetslöshet, här kommer jag!
att förstå
Jag trodde du förstod, hur jag är och hur jag fungerar. Jag trodde du förstod att jag lätt blir sårad av dina komentarer.Jag trodde du förstod att när det är svart ska jag inte vara själv. jag trodde du förstod att du bara behövde be så kommer jag. Jag trodde du förstod att jag har trasiga vänner, jag trodde du förstod att jag måste dela min tid mellan dom som behöver mig. jag kan inte säga att jag är ledsen för igår, för jag slocknade hos andrea, jag tror att det var bra.
Jag spydde igår, jag hade ätit mat och kännde mig äcklig. När fler möra tankar kom krypandes så dödade jag dom med mina rosa och en sovis.sist jag var ensam när alt blev mörkt, var jag medvetslös i fyra dagar. det är inte en bra lösning.
Men du förstår inte, för du verkar inte vilja lyssna. Du är så upptagen med att hålla alla bevis emot mig. Men det är ok, jag brukar vara ledsen, att ha fler saker att deppa över är inte förvånande. jag är van. det är ingen fara, jag kommer bara att gå sönder lite till. Kanske inte mycket, bara en bit varje dag, det är lugnt jag överlever, det är långt kvar tills någon lyckats släcka den lilla glöd som finns kvar.
Låta vara
och bara vara..
don´t let me.don´t let me down. don´t let me be. don´t let me. don´t let me down.
konstigt, jag kan inte skriva. jag ska nog gå och sova nu, jag hjärta rosa. så att jag kan vara vaken vid fyra.
i don´t wanna die- I sometimes wish I´ve never been born at all
don´t let me.don´t let me down. don´t let me be. don´t let me. don´t let me down.
konstigt, jag kan inte skriva. jag ska nog gå och sova nu, jag hjärta rosa. så att jag kan vara vaken vid fyra.
i don´t wanna die- I sometimes wish I´ve never been born at all
rött och salt
jag hatar. Jag hatar att jag är på väg att ge upp min framtid för dig, dig som inte alltid bryr dig. Jag hatar att jag inte flyttar till min familj. Jag hatar att jag inte kan få håret så som jag vill ha det. jag hatar att jag lever och andas andras luft, jag hatar att jag tagit överdoser under sommaren, så nu har jag inte tabletter kvar.
jag hatar att jag är tjock, äcklig och rökande.
Hej tågspår, här kommer jag!
jag hatar att jag är tjock, äcklig och rökande.
Hej tågspår, här kommer jag!
jag hjärta mina distalgesic
Dom ligger här framför mig,52 distalgesic, 20 tramadol , 48 theralen. 14 stackers 8, har lite blandat i jackan också, så lägg på fem av varje tablett.... Jag vill så gärna ta dom alla.. vill göra slut på eländet...
Stefan, du förvirrar mig... du vill ha mig och kan inte sluta tänka på mig, ändå är du kall, kort och otrevlig. Hur? Varför? Vem? och vad?
Jag hatar mitt liv...
troligen så oroar jag er bara i onödan, för allvarlig, jag är odödlig. Jag har aldrig lyckats dö tidigare, så jag kommer säkerligen inte lyckas nu heller.
Ha ett bra liv som Andrea skulle säga.
Lonley, so lonley.
Stefan, du förvirrar mig... du vill ha mig och kan inte sluta tänka på mig, ändå är du kall, kort och otrevlig. Hur? Varför? Vem? och vad?
Jag hatar mitt liv...
troligen så oroar jag er bara i onödan, för allvarlig, jag är odödlig. Jag har aldrig lyckats dö tidigare, så jag kommer säkerligen inte lyckas nu heller.
Ha ett bra liv som Andrea skulle säga.
Lonley, so lonley.
